Ett soldäck minnsan!

Nu sitter jag här igen med enbart diskmaskinens kluckande som sällskap, men det är inget jag lider av direkt. Nu när vi alla är hemma hela tiden så är det skönt att få ett par timmar för sig själv när alla sover. Jag för jag och barnen fortsätter att hosta och nysa och är därmed hemma, Pelle nyser, men enbart när han varit ute eller när dörren står öppen så det är rätt uppenbart att det enbart är pollen för honom, så han har fått göra ärenden. Inte för att dörren stått öppen de sista dagarna, både idag och i Söndags så fick vi snö?! Alltså snö i maj är inte okej! Men marken är ju varm så inget ligger ju kvar, men det är ändå fel. I lördags hade vi däremot härligt väder, iaf på förmiddagen och tur var väl det då vi hade projekt bygga trädäck. Ett projekt som liksom växte med tiden och blev större och mer avancerat, men det blev iaf av. Pelle ringde och beställde material från Bolist och vips så hade han köp värsta monstersågen plus en massa smått och gott... Sen åkte han till classe och kom hem med en dyr skruvdragare och andra verktyg... Inte för att de inte kommer att komma till användning, men alltså, vad är det med män och verktyg? Nå vi fick bra användning av skruvdragaren och sågen när vi väl började bygga iaf, vår gamla skruvdragare räckte batteriet på i ungefär tre bräder och sen dog den, men är en gammal billig från biltema. Well med tips och råd från grannen som har jobbat som snickare så blev projektet mer avancerat, stenar blev inköpta och dagen gick. Vid 19 tiden skruvade vi i sista skruven, nu saknas bara två bräder i däcket då de två vi skulle ha använt var så skeva att vi inte kunde få dem på plats... Men vi får köpa nya så är det 100% klart. Men vi är oavsett galet stolta över vårt lilla däck, som vi byggde helt själva! Vi är ju inte så händiga med sånt normalt sett. Detta gav ju dock oss blodad tand och nu har vi nästan lagt ner att ha husbilen där bredvid däcket och vill istället bygga ut däcket mer, bort till förstukvisten och hela vägen intill garaget... Men vi får se, det blir nog inte i år iaf.

Helgens projekt blir nog att bygga möbler till däcket, ja la ut en snabb efterlysning på köp o sälj sidor på Facebook efter lastpallar, jag fick napp och nu har vi ca 18 lastpallar som vi planerar att bygga en soffa, en fåtölj och ett bord av och ställa på däcket. Vi behöver även bygga ihop de möbler som vi köpte för ett par veckor sen som står i lådor i garaget. Men jag har ju lite OCD och vill bara avsluta projekt, så nu vill jag bara få däcket snyggt och med snygga möbler! 

Idag har jag skrivit klart min hemtenta, fått den igenom läst av två personer som var imponerade och skickat in den! Så imorgon tar jag ledigt från plugget, med lite tur så varken snöar eller regnar det så jag kan klippa gräset som verkligen har skjutit i höjden de senaste dagarna.

Monstersågen

Platån där däcket nu står

Grunden är gjord

se där ja, här ska vi njuta i sommar!

Projekt och plugg

Det är kväll här hemma, huset ligger tyst då alla har gått och lagt sig förutom jag. Jag hade tänkt skriva lite på min tenta men ramlade in här istället. Jag har skrivit ungefär halva tentan och är galet trött på den, inte för att det är ett svårt och tråkigt ämne, mer därför att det är rörigt, jag har fyra böcker och en miljon pdf:er och videoklipp att hitta informationen i och det blir extremt rörigt. Jag bläddrar fram och tillbaka i böckerna, hittar information till en annan del i tentan, hoppar dit, läser mer, skriver, hoppar runt och tja spenderar en massa tid på att bläddra i böckerna och får skrivet ganska lite... Men jag har till på onsdag på mig och har ju redan kommit en bra bit så det ska nog lösa sig, jag tror tom att jag kan vara ledig i helgen, speciellt om jag faktiskt skriver lite mer ikväll.
Som jag skrivit tidigare så är jag vid det här laget trött på att plugga, förutom någon vecka innan denna kursen så har jag inte haft något ledigt sen i somras, bara en massa deadlines hängandes och tjocka svårlästa böcker att ta sig igenom så jag ser verkligen fram emot sommarlovet, och tro mig, nedräkningen har börjat, 3 veckor och 3 dagar till sista deadlinen men jobbar vi på bra så kan vi definitivt ta ledigt tidigare! Sista närträffen skulle ha varit 26 maj men eftersom livet är som det är just nu så blir det bara på google meet vi kan ses.

Ett annat datum som vi ser fram emot nu är 20 maj för då får vi tillökning i familjen! För jag har väl inte berättat om lille August?! Det är vår lille kattunge som då blir 12 veckor den veckan och därmed kan lämna sin mamma och flytta hem till oss! Och eftersom tiderna är som dem är så har vi inte ens träffat honom, eller Pelle och jag har sett honom irl men vi fick inte röra honom då hon som har honom nu är i riskgrupp för corona och inte ville riskera att vi förde över något, även fast vi varit i karantän... Nå jag är ju själv paranoid så jag förstår, men oj som vi längtar efter att få leka och kela med honom nu!

Och apropå karantän så höll det med bruten karantän i 4 dagar innan vi alla hade förkylningssymptom. Alex hann inte ens tillbaka till skolan... Så denna veckan har barnen varit hemma med förkylningssymptom, jag tror inte det är corona men vi alla nyser o hostar lite så vi är hemma... Jag har småhostat lite fram och tillbaka sen innan vi var på mellon i början på mars så det är iofs inget nytt. Och förutom att jag tycker synd om Alex som aldrig hann tillbaka till skolan så tycker jag att det är skönt att ha dem hemma igen. Dessutom varnar dem för att smittan ska va som värst i dalarna just nu så tajmingen är bra. Men vi får se hur det blir nästa vecka, nu blir det ändå helg och samtlig har haft symptom idag.

Här hos oss i helgen så är planerna att bygga ett trädäck, dvs om materialet hinner komma under morgondagen. Vi har köpt nya trädgårdsmöbler också, men lustigt nog är det inte till dem vi bygger däcket, nej vi bygger en relaxing area på vår lilla platå där vi har förmiddagssol, vi tänkte fixa sköna soffor att ha där så vi kan ta vår förmiddagsfika och lunch där. De nya möblerna är dock ordentliga middagsmöbler och på den sidan huset har vi inte sol när det är dags för middag, så de ska få stå på andra sidan huset istället :) Men vi avvaktar med ett däck där tillsvidare, vi har nämligen en ful solfångare som vi ska ta bort på den sidan och en jättestor alm som behöver sågas ner, plus att vi måste måla den sidan av huset, så innan det är gjort så vill vi inte bygga något, och man måste ju ha projekt kvar till nästa år också... Haha som om projekten någonsin skulle ta slut... På sommarens lista för utomhusprojekt förutom vårt lilla däck så ska ju alltså resten av huset målas, vår uppfart ska grävas upp och läggas om plus vägen som går ner på andra sidan huset som grannen har servitut på, dock kommer grannen betala de mesta för vägen då det är dem som använder den. Dock kommer vi inte göra detta arbete själva utan tar in en gubbe för det... Likaså med trädet och solfångaren, solfångaren för att vi inte vet hur den funkar och hur man kopplar ur den och trädet eftersom det är gigantiskt och verkligen inte är något vi klarar själva. Men oj så pengarna rullar... Kanske är det tur att  detta virus härjar och vi inte kan resa iväg på semester i år... Fast med det sagt så hade vi kanske inte gjort allt i år om det inte var så. Förresten så ska vi bygga staket också... Och som om det inte vore nog så har vi projekt inne, båda våra badrum behöver pimpas, dock har vi lagt ned tanken på att riva allt i nuläget utan ska bara måla lite på våtrumstapeterna och fräscha till med nya prylar, och så ska badkaret ut! Men ja pengarna rullar... men så är det väl med hus, speciellt i början när man precis flyttat in och vill ändra på saker. Även fast det i vårt fall så är det bara dags, förutom trädäcket, staketet och solfångaren så är alla dessa projekt nödvändiga att göra så snart som möjligt. OJ så skoj... Nej men hörrni, om jag ska orka skriva något på tentan så får jag nog sätta mig nu.

Hej på er

Livet här hemma fortgår, två av fem har sluppit ur karantän då jag pratade med min läkare när jag var där i förra veckan som ansåg att barnen borde kunna gå i skolan. Då jag redan hade dåligt samvete så fick de två som var friska återgå till skolan. Alex har hostat lite så han fick vara hemma. Jag har lite ångest över att barnen är tillbaka i skolan då jag verkligen inte vill få hem viruset. Men som läkaren påpekade så även om jag är i en riskgrupp så är jag inte en hög riskpatient eftersom jag är ung och frisk i övrigt. Så barnen får gå till skolan, eller vi kör dem då vi vill undvika bussen, sen får de hoppa rakt i duschen när de kommer hem och byta till rena kläder. Onödigt? Jag vet inte men jag vill inte ta några risker och det känns riskabelt bara att skicka iväg dem...

Jag fick även veta att beslutet om en operation är taget, de har bara inte bestämt vilken teknik som de ska använda. Så min dödsångest är numer dubbel. Det låter kanske dramatiskt men det är klart man inte vill dö och både en hjärtoperation och coronaviruset kan ta dö på mig. Jag vet att mycket annat också kan ta dö på mig men detta är de hot som står inför mig just nu. Men beskedet om operationen innebar också en lättnad för mig, äntligen ska det hända, äntligen ska jag få tillbaka min energi! Den biten längtar jag efter. Det är också en lättnad att veta att så länge som allt går bra så får jag ungefär 10 år till efter operationen då jag kan leva normalt igen. Jag som aldrig velat vara normal längtar nu efter allt normalt, jag vill vara frisk, jag vill inte ha en galen pandemi i omlopp, jag vill handla mat och annat när behov finns och jag vill kunna träffa vänner och familjen igen! 

I helgen lämnade vi tillbaka vår leasade bil till bilfirman i Gävle, eller Pelle gjorde, jag körde den andra bilen dit bara så han skulle komma hem igen. När vi ändå var ute och åkte så utforskade vi lite, vi hamnade vid furuviks havshotell och djurpark, det var stängt men vi hade med oss lunch som vi åt vid havet. Vi gick en liten promenad och sen så hittade vi en övergiven uteservering, Pelle gick in och fixade kaffe och så drack vi en kopp i solen vid havet, riktigt nice! Jag hade med mig finkameran och plågade mina barn en kort stund också. Nu när outlandern är ur garaget så tänkte jag bygga upp min lilla fotostudioutrustning och plåga ungarna lite till, eller roa mig själv, beroende på hur man ser det.

Nej nu måste jag sova, men bjuder på 4 oredigerade bilder från i helgen.

Karantän vecka 6

Vi skapar historia, men för oss som sitter hemma så är det typ världens tråkigaste historia... Alltså jag är så trött på att sitta hemma och pilla i naveln, men samtidigt saknar jag kraft till att ta tag i de enklaste sakerna, vi har tex en låda med grejer på golvet i vardagsrummet, den driver mig till vansinne när den står där, men jag orkar inte ta tag i att bära undan den... Kanske beror det främst på att den ska ner i källaren och jag tycker det är läskigt att bära lådor i trappan, men jag orkar inte ens tjata på andra att ta tag i det heller... Men ja, det är småsaker som stör mig, men någon energi till att fixa det finns inte. Jag fattar att overksamhet föder trötthet, men det frustrerar mig.
Idag vaknade jag med lite energi i kroppen så jag har tvättat två maskiner tvätt, bytt lakan i min o Pelles säng, kokat en mango och jordgubbssylt och pysslat lite i allmänhet, men lådan i vardagsrummet stå kvar, likaväl strykbrädan som stått i kontoret nu i typ 6 veckor, med stryktvätt på haha. Sen känner jag mig uttråkad, fastän det tydligt finns saker att ta tag i, det är bara inte rätt saker tydligen. Men jaja...
Skolarbete finns det också o ta tag i, men där saknar jag böckerna för o ta tag i det så då händer inget alls, jag hoppas biblioteket får in dem snart! Men jag har fortfarande en dryg vecka på mig så det ska nog lösa sig, och redovisningen är muntlig, så saknar jag en bok så ber jag bara gruppkompisarna att ta den biten... Skoltrött är jag nu, men snart sommarlov!

Annars här hemma så pysslas det i trädgården såklart, de rabatter vi grävt i är färdiga och fina, den ena väntar bara på varmare väder så vi kan planera fina saker där i. Sen har vi utökat vårt potatisland och där är vi typ nästan helt klara också :) Baksidan är avröjd och vi har, eller Pelle har, köpt pallkragar så nu har vi snart vår örtagård! Den behöver snyggas till och vi behöver mer jord, men allt är färdigbyggt och det känns som en härlig framgång! Nu ska bara den fula solvärmegrejen ner och rabatten längs med huset utredas... Sen är det djungeln runt gammelhuset, men det har vi bestämt oss för att låta växa i år då det döljer skräpet som omger huset... Huset ska bort, men innan vi är redo att ersätta det med plank eller annat hus så får de stå, annars får vi en jäkla insyn plus antagligen ännu mer brus från vägen. Så ja planen just nu är väl att ta av presenningen av husbilen, städa ur den och se om vi kan köra ut den från där den står utan att köra fast... Sen kan den delen av trädgåden få lite kärlek också, tex så kan vi så gräs där de gamla pallkragarna stått och min älskade torkvinda kan få komma ut igen! Intresseklubben antecknar? Nå här händer inte så mycket mer spännande än så här, vi är alla fortfarande hemma...

Jag vet att många av barnens kompisar som varit hemma har fått gå tillbaka till skolan nu, och jag fattar, man känner att man hållit dem hemma länge nog osv. Men alltså smittoläget är ju egentligen värre nu än det var när vi började ha dem hemma. Fler människor är smittade och dödsfallen sker i alla åldrar, så även om jag har dåligt samvete för att barnen är hemma och hämmas socialt pga mig så är läget inte bättre nu. Det är bara några veckor kvar till sommarlovet och jag fattar att det säkert påverkar deras betyg att vara hemma, eftersom de trots allt markeras som frånvarande, men förutom det sociala och de saker som inte lärs ut via böckerna så hänger de med, de pluggar varje dag och ska vi se det rent krasst så ligger Mollie redan före sina jämnåriga i det mesta pga tidigare skolgång i England. Alex gick i femman vid denna tid även förra året då vi provade att ha honom en klass uppflyttad (och då var det inte kunskapen som inte funkade) så han har redan gjort det mesta de gör ändå så det är väl typ främst för Jamie det spelar någon roll, men han är smart och har disciplin, så jag är övertygad om att det han eventuellt missar nu kan han ta igen när läget lugnat ner sig. Det är en sån konstig situation, en konstig tid att leva i. Vi tar en dag i taget och hoppas på det bästa!

Stay safe!

fjärde veckan i karantän

Hej på er, här sitter en tjej som totalt vänt på sitt dygn. Jag har förvisso vänt på mitt dygn på ett sådant sätt att min kropp mår bättre, jag har faktiskt inte sovit middag sen jag vände på det. Väldigt synd att man i en normal vardag inte kan ha den dygnsrytmen, med läggdags vid 1-2 och uppgång vid 9-10. Jag sover samma antal timmar så det är inte där skillnaden utgörs, väldigt underligt det där, men så är det och min kropp verkar iaf trivas med den här coronakarantänen. Mitt huvud trivs inte lika bra med detta, även fast denna typen av vardag antagligen är lättare för mig och Pelle än för många andra, då vi båda är vana vid att vara hemma mycket och därmed vana vid att ge varandra den egentid som behövs. Även våra barn verkar hantera det bra, de har kontakt med sina vänner online, tom Mollie har fått kontakt med sina brittiska vänner via skype nu så hon är mycket gladare.

Häromdagen tog jag, Pelle och Mollie en vända runt Siljan med bilen, att få komma ut en sväng betyder så himla mycket! Men annars har vi mest hållit oss på hemmaplan, promenerat lite men mest grejat i trädgården. Nej det här är ingen trädgårdsblogg men efter 4 veckor på hemmaplan så får man göra det som finns till hands. Vi har eldat en massa pinnar men tyvärr återstår en dags eldning, det är från att vi beskar alla buskar och träd i höstas, det blev mycket eftersom ingen gjort det på år och dar... Vi hade lagt allt huller om buller i högen så det tog mig två dagar att få fram alla pinnar medan Pelle eldade... i år får det bli en dedikerad pinnhög så det blir lite lättare :) Annars har en till rabatt blivit uppsnyggad och potatislandet fått sig en omgång. Gräsmattan är krattad, iaf tills nästa gång det börjar blåsa...  Trodde aldrig att jag skulle tycka så mycket om att greja i trädgården!

Jag tror att den här coronatiden kommer locka fram nya sidor hos oss alla. Alla sidor kommer kanske inte vara bra men många kommer nog inse att simplare nöjen duger fint, om inte annat så kommer världsekonomin tvinga många till enklare nöjen. Många kommer nog få återgå till att semestra i sin egen trädgård och därmed lägga mer tid på den, glöm utlandsresor i sommar... Vår härliga tjejresa till Prag i början på Juni har vi fått ställa in tyvärr och även Pelles grabbresa till Las vegas. Men sånt är livet nu, många har fått ställa in sina påskplaner, speciellt sen skidanläggningarna tog sitt ansvar och stängde ner! Det är en sorg nu, men jag tror det kommer komma något gott ur denna kris! Man måste blicka framåt för att orka med nuet, och just nu längtar jag mest efter varmare väder så vi kan vara ute mer! Igår hade vi 15 grader i skuggan, vindarna var ljuva och jag arbetade i trädgården i bara t-shirten, underbart! Tänk att jag hade mössa och tjock jacka när vi promenerade på stranden häromdan, typiskt april, kallt ena dagen o skönt nästa...

Min nya skolkurs har kommit igång nu, det är lite spännande med ny grupp och ny lärare. Vi är 9 stycken från två klasser som av olika anledningar inte kommit ut på praktik och det är ingen jag direkt känner sen innan. Kursen är som alltid luddig, man spenderar massa tid på att fundera på vad de egentligen menar, emn så har det varit hela utbildningen... Men hey, bara några veckor kvar till sommarlov! Jo för så är det faktisk, vi arbetar fram till v22, vilket är fem uppgifter sammanlagt bara och sen är det sommarlov! Det är så jag måste tänka för att orka, för oj så skoltrött jag är...

On another note, har fått tid för arbetsekg på falu lasarett, vet egentligen inte vad det betyder, antagligen att de behöver mer info om hur mitt hjärta jobbar under ansträngning. Men Pelle har läst att de bara gör akutåtgärder på lasarettet nu iom covid 19 så jag vet inte vad jag ska tro. Kanske är hjärtavdelningen igång som vanligt eller så vill de avgöra om mitt hjärtproblem är akut nog att behöva fixas trots krisen. Det spelar väl egentligen ingen roll, men det skrämmer mig att åka till lasarettet nu när det liksom är epicentrum för Dalarnas allvarligast sjuka i covid 19... Självklart skrämmer det mig om det nu är så att de vill kolla hur akut läget är också, men det är inte som att jag överanstränger hjärtat här hemma just nu iaf... Men man blir ju mer motiverad att hålla sig undan från det jäkla viruset!

Nej nu är det nog dags att krypa i säng, jag bjuder på några bilder från vår promenad häromdan.

karantän och trädgård - vi skapar historia

Hej på er typ tre pers som läser här inne :) Jag skriver ändå, för att dokumentera, livet som händer nu skapar ju historia. Har ni tänkt på det, detta virus och det som händer i världen nu kommer man läsa om i historieböckerna i framtiden. Man kommer läsa om dem dumma svenskarna som åkte till fjällen när viruset kom till Sverige, man kommer läsa om Amerikanerna som inte förstod bättre och som hellre försökte rädda ekonomin istället för liv. Man kommer läsa om Italien och Spanien som helt tappade kontrollen fastän man försökte med karantän för folket... vad mer som kommer att läsas kan bara vår framtid utvisa, men för i helvete, håll er hemma och minska spridningen! Jag har varit hemma nu i två veckor, ja förutom ett par bilturer då vi hållit oss i bilen och några promenader i vår närhet, och jag gissar på att det kommer bli betydligt fler veckor med tanke på hur svenskarna beter sig.

 Fördelen med detta är ju dock att jag får mer tid med barnen och att vi hinner med att verkligen få ordning på vår trädgård. Varje dag då temperaturen tillåtit det så har vi varit ute och grävt, krattat och röjt i vår trädgård. Jag har nog sagt det tidigare, men dem som hyrde huset innan oss misshandlade trädgården rejält och den har växt vilt under många år... Nu har vi ju tid med trädgården och har vi alla möjligheter att får ordning på den. Men ibland önskar jag att vi hade en grävmaskin och bara kunde börja om på vissa bitar... Men halva blivande "örtagården" är uppröjd och sen tröttnade vi och började röja i andra änden. I den änden har vi rensat bort en jäkla massa skit, hittat skor och verktyg och dessutom en gammal anlagd rabatt som nu är återställd, vi behöver bara köpa växter dit... idag röjde jag i ett buskområde och det blev riktigt fint, nu ska vi bara gräva bort gräs där och stoppa ner kantsten så det kan förbli fint... Sen behöver ju potatislandet vändas och utökas, hallonbuskarna vårdas och... the list goes on and on...

Största problemet just nu är att jag inte vågar gå till affärer för o köpa det som behövs för att slutställa våra projekt i trädgården såsmåningom och Pelle är förkyld och kan därför inte heller gå, förresten är jag också förkyld och känner av pollen så snörvlar för det... Mataffären skickar vi Jamie till men jag kan inte skicka in honom för o köpa jord, pallkragar osv... Men Pelle blir väl frisk snart och kan fixa hoppas jag! I helgen ska vi försöka elda pinnar i vår lilla eldbalja, eh eller vad det heter och fortsätta rensa. Vi ska också fira det faktum att vi på lördag varit ihop i 16 år! Sen blir det förvisso dubbla känslor på lördag då vi blev ihop på mormors födelsedag, fina mormor skulle ha fyllt 101år då. Men i corona tider hade ingen kunnat fira henne ändå... Men vi ska tänka på henne på lördag, precis som jag förvisso gör de flesta dagar när jag går förbi bilderna på henne som vi har här hemma. Vi hade alltid en sån fin relation, min fina älskade lilla mormor! Det har varit så många förluster det sista, faktiskt helt orimligt, jag saknar alla tre damerna som vi förlorat väldigt mycket!

Nej men till något roligare, jag har övertalat min man om att en kattunge är en bra idé, så känner ni någon med kattungar så vill vi ha! Jag mailade på en annons på blocket men fick inget svar, det verkar mest vara raskatter på blocket...

från en av våra promenader vid österdalälven

arbete med igenvuxen trädgård

men titta vad vi hittade under allt

nökd trädgårdsmästare

Min hjälpreda idag och kaoset i rabatten

rensad "rabatt"

Corona och vad det ställer till med

Jösses, världen är upp och ner just nu, stor panik härjar i alla länder, hos alla folkslag, samma fara hotar oss alla och man önskar att vi kunde sluta upp och hjälpa varandra. Men tramsiga politiska fejder sen evigheter sen sätter käppar i hjulen i vissa lägen, men de flesta av oss gör vad vi kan, vi hjälper varandra och det är så fint att se folket sluta upp ändå. Det är inte bara myndigheter och politiker som sluter upp och hjälper de människor som är utsatta utan det gör även medmänniskor. På facebook har jag sett flera grupper där man erbjuder sjuka eller folk i riskgrupper hjälp med handling eller liknande, affärer öppnar tidigare för att riskgrupperna ska kunna handla utan risk osv. Kriser kan verkligen ta fram antingen det finaste eller det fulaste i folk!

Just nu får folk som bunkrar mat och preppers en massa skit, och ja till viss del håller jag med, man kan inte köpa på sig allt i affärerna, det är fler som behöver det. Men vi som har preppat under flera år förtjänar inte skit, vi hade redan ett lager med mat och nödvändigheter hemma. Jag ska erkänna, lite larvigt har det känts i perioder när vi bunkrat mat och vatten i källaren. Men nu förstår jag, vi borde alla ha ett extra lager torrvaror och konserver hemma för nödsituationer, och jag måste säga att det känns bra att veta att vi har mat för en månad framåt eller kanske längre om vi sparar. Vi har bara fyllt på våra lager nu, men främst har vi köpt på oss färskvaror som mjölk, fil, frukt och grönt. Men snart får väl affärerna slut på frukt och grönt iaf med tanke på alla stängda gränser och arbetare som inte får lämna sina hem i den del av världen där dessa odlas för tillfället... Det är himla läskigt allt det här, inte bara vad viruset kan göra utan vilka effekter all isolering kommer få på företag, ekonomin osv...

Vi har isolerat oss här hemma nu, på 6 dagar så är det bara en vända till affären och till barnens skola för att hämta material som har gjorts förutom promenader utomhus. Eftersom jag är i riskgruppen så håller vi barnen hemma och kör skolundervisning hemifrån, skolan är som tur va med på noterna och killarna har tom lektioner online! Mollies fröken har gjort ett två veckors schema med uppgifter åt henne i svenska, matte och engelska. Men sen kör vi lite annat också då barnen plöjer sina uppgifter så snabbt, så vi har bakat och lekt ute för att hålla alla sysselsatta och borta från skärmarna lite iaf. Men ja nu börjar jag bli lagom rastlös... just denna veckan har jag lite i skolan också typiskt nog när jag hade behövt något som sysselsatte mig.
Och apropå skolan så har dem nu gått ut med att praktiken ska fortgå som planerat om inte arbetsplatserna har något att invända. Men om arbetsplatserna invänder eller om man är i riskgrupp (och kan bevisa det) och pga det inte kan gå ut på praktik så startar skolan en kurs till, det är den kursen som vi ska starta med i höst. Så imorgon ska jag ha möte med en på skolan online för att bevisa att jag är i en riskgrupp, jag vet inte om jag ska visa upp mitt ärr eller skicka bilder från min journal på 1177 för att bevisa det, men jag får prata med henne och se... Jag har iaf ingen avsikt att gå ut i arbetslivet för tillfället, alla gånger att jag tar det säkra före det osäkra!

Nej nu ska jag krypa i säng, vi hörs!

hundsnack

Hej på er,
Jag kan inte ha blogginlägget om Lucy som mitt sista längre, jag blir ledsen varje gång jag kikar in på bloggen. Så nu sitter jag här. Egentligen borde jag skriva de sista på veckans skoluppgift men inspirationen har inte slagit till än så jag ägnar mig åt bloggen en stund.
Sedan den värsta sorgen över Lucy lagt sig så har jag ägnat mig åt efterforskningar på hundraser som skulle passa de vi är ute efter just nu. För de första så är vi inne på att skaffa en lite mindre hund denna gång, främst för att alla barnen ska kunna vara delaktiga men även för att underlätta våra somrar i husbilen, det har varit ganska trångt med en stor hund och fem personer i husbilen. Nu blir barnen större och vi kommer behöva bädda ut vår tredje säng i husbilen i sommar och då försvinner den plats där Lucy brukade sova om nätterna. Så nu tänkte vi alltså gå ner i storlek, ja för att vara utan hund någon längre period igen som mellan Nalle och Lucy är inte aktuellt. Dock ska vi avvakta och se vad som händer med min eventuella operation, blir det öppen operation så är återhämtningen lång och tung och då är det bättre att vi väntar tills efteråt då jag är den som kommer va ansvarig för valpens uppfostran.
Just nu står vi och väger mellan tre raser, Tollare, Finsk lapphund och shetland sheepdog. Egentligen har vi alltid drömt om en tollare men dem kräver en massa aktivitet, både fysiskt och psykisk och jag har en liten föraning om att vi i längden inte kommer orka att tillfredsställa en tollares behov, men i övrigt tror jag det är en perfekt hund för vår familj. Så därför är den inte det självklara valet, barnen lovar nu att dem ska hjälpa till men kommer det intresset sitta i om ett par år? Ja det är den stora frågan... och jag kan inte ta på mig hela ansvaret nu för jag vet inte hur framtiden kommer se ut efter min utbildning osv. Finska lapphund vurmar Alex för, det är hans drömhund och i mångt och mycket så tror jag att det skulle passa fint hemma hos oss och hade du frågat mig förra veckan så hade jag nog varit bestämd i frågan att vi skulle ha en sådan. Men efter mycket efterforskningar så har jag kommit fram till att en sheltie nästan skulle passa oss ännu bättre, den är liten, aktiv, lättlärd men kräver inte aktivetet varje dag (utan de självklara promenaderna då). Lapphunden behöver lite mer om jag har förstått det hela rätt, men inte lika mycket som en tollare, jag tror vi skulle hinna med det. Men sen beror det såklart mycket på vilken individ vi får hem, alla är ju inte skapta i samma form. Schäfrar kräver mycket och vi lyckades hålla Lucy lagom aktiverad större delen av tiden... Ja så det är ett svårt val, men vi har ju tid på oss att fundera. Till hösten tänkte vi att vi skulle ha en valp här hemma, men det är ju en stund kvar. Någon som har en åsikt? kanske förslag på annan ras? Jag har plöjt rasböcker här hemma och gjort listor, det finns fler på den listan än dessa tre men detta är mina tre favoriter... Nästa vecka kanske jag har ändrat mig. fortfarande är det så att jag helst skulle vilja ha tillbaka Lucy, och det är också en av anledningarna till att vänta till hösten.

 

 

 

Tollare (Nova scotia duck tolling retriver) bild från skk

Finsk lapphund bild från skk

Shetland sheepdog, bild från skk

Rest in peace Lucy

Som vanligt i livet så händer saker fort och livet svänger på de mest oväntade sätt. Precis som det varit det senaste så är det stolpe ut som gäller här hos oss... Den 13e februari så fick vi hastigt och lustigt ta beslutet att ta bort vår fina Lucy vovve, dagen innan fanns ingen antydan till att hon skulle vara mer sjuk än hennes kroniska sjukdomar under kontroll gjorde henne, alltså hon verkade frisk, och dagen där på så blev hon så sjuk att vi fick ge henne ett avslut. Alltså vi har varit så chockade, så ledsna och förtvivlade att jag nästan haft dåligt samvete över att jag sörjt henne mer än jag gjorde mormor. Men det gick så fort och det känns så orättvist, hon blev bara fem år... Ni undrar nog vad som hände, och det gör nästan jag också. Dem var inte helt på det klara men den troligaste teorin är att hennes ena kroniska sjukdom attackerade hennes leder, artrit infektion kallade hon det, den var så aggressiv och snabb att Lucy gick från normal till att i stort sett vara förlamade i bakdelen och i sån enorm smärta att hon bara tjöt... Det var vidrigt att se och redan på morgonen när jag träffade henne då hon blivit sjuk så förstod jag att det var allvar. Och pga att hon hade två kroniska sjukdomar så gick det inte att medicinera henne till ett värdigt liv. Dessutom kom det fram på röntgen att båda hennes ryggdiskar var i stort sett slut och snart skulle orsaka diskbråck, vilket hon var för sjuk för att man skulle kunna operera iaf. Så ja, det enda rättvisa mot henne var att låta henne slippa lida och somna in. Ett sånt vidrigt beslut! Men hon somnade tyst o stilla in i mitt knä. Fy sjutton nu rinner mina tårar igen, min älskade vovve som jag saknar dig!

Men förutom ledsamheter så har jag fixat praktikplats, det blir på öppenvården i Leksand! Jag träffade de två handledare jag ska hänga med och dem verkar helt underbara, kunniga, mänskliga, flexibla och förstående vad det gällde mina hjärtbekymmer. Så jag tror att detta kommer bli toppen, jag ser faktiskt fram emot praktiken nu istället för att bäva inför den. Det är bara 4 veckors skola kvar, de närmsta två veckorna har vi 3 småuppgifter och de två sista veckorna är det grupparbete så känner mig inte så himla stressad alls faktiskt. Det blir inga mer stora tunga uppgifter förrän efter sommaren, det känns betryggande!

Idag är Pelle och Johannes, som fick Pelles njure, ute i vasaloppsspåren och åker öppet spår, det var deras mål efter operationen, att återhämta sig nog för att kunna åka Vasaloppet. Huruvida de tar sig runt alla 9 mil är ännu oklart, men de är där ute och åker och det viktigaste är ändå att de tränat och återhämtat sig nog för att vara där idag! Grymt!
Och i fredags åkte Jamie och Alex Vasaloppet 30, alltså tre mil! Deras farmor och farfar åkte med dem och de klarade det fint alla fyra, Jamie och farmor kom i mål ca 45 min före Alex och farfar men bägge killarna var nöjda med sina prestationer. De hurtiga farföräldrarna har gjort betydligt bättre ifrån sig tidigare och var bara med som ledsagare åt killarna, så himla snällt :)

Varning! Stressad tjej skriver av sig

Hej på er, hej februari.
Jag svämmar över lite just nu av känslor och behöver nog skriva av mig lite. Jag tycker att livet är tufft, som ett resultat av mitt hjärtfel (tror jag iaf) så är jag extremt trött hela tiden. Går jag upp med barnen vid 6 på morgonen så kräver kroppen oftast en timmes vila under dagen, ibland går jag och lägger mig när jag fått iväg dem till bussen och promenerat med hunden och sover två timmar till. Jag har tidigare inte upplevt den här typen av symptom pga hjärtat, hjärtat och hjärtfelet har aldrig känts så närvarande förut, inte ens innan den förra operationen för tio år sen eftersom vi då hade en liten bebis och man förväntades vara trött ändå, och trött var jag ju, men jag kopplade aldrig det med hjärtat. Idag finns inga andra förklaringar och jag är trött! Det är läskigt, just nu så fungerar det ändå ok iom att jag pluggar och kan bestämma själv över tiden, men snart ska vi ut på praktik och den praktikplats som skolan erbjudit mig vill att jag arbetar 8-21 tre dagar i veckan, hur i helvetet ska jag klara det?! Jag håller på o förhandlar själv med öppenvården i Leksand om praktikplats dock, så förhoppningsvis så går det bra och jag kan vara där, då lär jag jobba 8.30-16 eller nåt, dessutom lokalt, det vore bättre. Den andra praktikplatsen är dessutom bortom Falun så 6 mil enkel väg, hur ska jag kunna jobba 12h och sen köra hem utan att köra ihjäl mig!? Ja det stressar mig enormt! Och förutom stressen med praktiken så stressar ständiga deadlines i skolan mig och faktumet att vi nu kört slut på de mil vi hade på vår leasingbil och inte har en ny bil som tar vid. Vi får fortsätta köra men betala dyrt för de mil vi kör, detta gör att man knappt vågar köra bil, även fast vardagen kräver det då barnen går i skolan 1 mil hemifrån och behöver hämtas... Jag pushar för o leta lite mer aktivt efter bil men herrn i huset tycker att vi har ju kollat lokalt och dessutom bett killen som vi leasar via hålla utkik så vi får ha is i magen, men min is håller på o smälta...
All denna stressen plus vardagen med plugg, hushållsarbete, aktiviteter osv resulterar i att jag inte kan somna när jag väl lägger mig för kvällen, allt och inget snurrar i huvudet och jag stressar upp mig och kan inte sova. Att ligga sömnlös när man vet att kroppen behöver all sömn den kan få är frustrerande.

*två timmar senare*
Jag blev avbruten i mitt gnäll och har sen dess hunnit med att prata med min lärare, hon föreslog att jag skulle ta ett studieuppehåll pga hälsan om jag inte kan göra långa skift och inte hittar någon annan praktikplats, så nu håller jag tummarna för att öppenvården kan erbjuda mig en praktikplats, för jag vill verkligen inte behöva ta studieuppehåll.

Jag har även hunnit med att träna i vårt lilla gym här nere, har sedan nyår fått igång en rutin att träna där varannan dag för att stärka kroppen lite.

Förra veckan var jag på magnetröngen, jag har så mycket hjärnspöken nu att jag hade shasat upp mig så att jag fick be om lugnande och det gav de mig. Helt cool satt jag medan de satte en infart i armvecket för att kunna ge lugnande, ahde ju nästan kunnat tro att jag redan var drogad som satt helt still o bara gjorde det, eller så har jag kommit över min fobi. Vår veterinär har börjat träna mig i att ge injektioner så jag ska kunna ge Lucy själv istället för att åka till veterinären varje månad och jag tror att det har hjälpt mig! Och ja magnetröntgen gick fint med lugnande i kroppen! Så nu väntar vi bara på att läkarna i gbg ska analysera det och ge sin dom. Just nu hoppas jag på att hjärtoperationen blir av, jag är trött på att stressa upp mig över det för att sedan bli besviken. I sommar trodde läkaren i Falun att operationen kunde bli så vi har svårt att boka semester pga det, andra sommaren som är oplanerbar pga mitt hjärta, förra sommaren var svårplanerad pg Pelles njurdonation... Tycker att operationer har stört vårt liv nog för ett tag nu.

Eftersom jag ändå skriver så kan jag nämna att Alex ögon är ett fortsatt mysterium... Men i övrigt så mår barnen bra. Både Mollie och Jamie har hunnit fylla år sen sist jag skrev, vi har numer en 8åring och en 13åring i huset!  Jamie fick en cykel i present och Mollie fick bla biljetter till melodifestivalens final, tror båda vart nöjda men plånboken är desto mindre nöjd. Men nu är alla födelsedagar och jul överstökade på ett tag!

Mollie på yoump på sin födelsedag

Mollie 8år!

min fina Alex

family

Jamie 13år!

nya cykeln

Jag hoppas på ett gott nytt år

Snart är detta eländiga år till ända och det tackar jag för. Jag satt o skrev med en klasskamrat förut och sammanfattade året som gått och insåg snabbt att det inte är konstigt att jag mår lite halvtaskigt. Vårt år har varit väldigt händelserikt med många jobbiga saker som hänt, men också några positiva såklart, vårt hus tex, när inte skiten väller upp i källaren så älskar jag detta hus. Just idag dock när spolbilen varit här och kört loss stoppet i källaren där skiten fastnat och vällt upp så är jag kanske inte lika positivt inställd...

Vi började vårt år med en flytt, inte bara mellan hus eller mellan städer utan mellan länder. Vi flyttade från England där vi alla mådde bra, vi hade ett bra kontaktnät, bra skolor och där vi trivdes bra. Men som vanligt när allt känns bra så måste något hända, i detta fallet var det hotet om Brexit, ett brexit som för övrigt fortfarande inte har hänt... Vi hamnade här i Dalarna och ja, helt frankt, början på året här var inte en dans på rosor. Vi kände ingen, vi kunde inte byn och barnen trivdes inte helt hundra i skolan. Uppe på detta så donerade Pelle en njure till sina vän, detta gick som tur va bra och vår vän har livet tillbaka men för familjen så var det tufft. Våren var tuff helt klart. Strax före sommaren så klarnade det, vi hade köpt vårt hus, fått flyttat in, Pelle återhämtade sig och barnen mådde bra i skolan. Vi åkte till England på besök och där lossnade det mycket för barnen, dem insåg att de hade vännerna där kvar och vågade gå vidare här i Sverige. Pelle och jag firade 10årig bröllopsdag med en kryssning i Medelhavet som var helt ljuvlig! Jag kom in på min utbildning!
Hösten kom och allt rullade helt okej, till meddelandet om att både mormor och Pelles farmor Eila var sjuka och nog inte skulle klara sig. I slutet på oktober så förlorade vi mormor och bara ett par veckor senare lämnade även Eila oss, det har varit tungt, väldigt tungt för oss alla i familjen. Uppepå detta så hade Pelle det lite jobbigt på jobbet och jag hade massor med plugg. Men vi har kämpat på. Så kom nästa käftsmäll, mitt hjärta är trött och det behövs alldeles troligen en ny klaff, avgörandet av detta görs dock av specialister på mitt förra hemsjukhus i Göteborg vilket känns tryggt då läkaren i Falun inte gör mer än vanliga kontroller. Så nu väntar jag på en magnetröntgen och det resultatet skickas sen till Göteborg för dom. Pang, vi tar allt på en gång. Nu tänker ni att det räcker, ja det hade jag också tyckt, men nej, Alex ögon är inte hundra och de kan inte hitta vad som är fel, så även han ska göra magnetröntgen. Som mamma går tankarna direkt till worst case senario som är en hjärntumör eller liknande... Dock har han ingen påskyndad undersökning så jag tror inte att läkarna tror detta, men vad hjälper det, tankarna finns där ändå och klumpen i magen.

Sorry för gnällinlägg men detta summerar vårt år ganska bra, det har varit tufft och jag är glad att det snart är över. Inget jullov från plugget får jag heller så jag kan inte ens slappna av i jul, men fira ska vi, med mamma, Lasse, Anna och Johan, ska bli mysigt. Nyår blir med familjen Renner som alltid - dem kommer hit så vi blir hemma hela barnens jullov, skönt att inte behöva flänga runt mer!

Hoppas ni har de bra!

Oktober

Jag som trodde jag skulle ha mer tid och ork för bloggen när jag pluggade, haha... Att öppna datorn nu innebär bara att pressen att plugga går igång. Denna vecka kör jag tillsammans med en klasskompis och jag väntar nu på att hon ska höra av sig så vi kan jobba ihop, jag har gjort det kan jag kan så här långt, så ingen press för tillfället iaf!

Livet rullar på, vardagen består av att få iväg barnen till bussen på morgonen, röja av huset och sedan plugga tills hämtning av barn. Sen är det aktiviteter, middag och läggdags... Ja ungefär så ser det ut för tillfället.

l skolan har jag hunnit med online seminarium, online redovisningar och en hemtenta. Uppgifterna kan vara lite luddiga men överlag känns det som att det går bra. Ämnet är intressant och jobbet känns spännande, så jag vet att jag är på rätt spår!

Alla frågar hur vi trivs i huset så jag kan meddela att vi trivs bra, i skrivande stund har vi sotaren här så vi kan starta pelletsbrännaren och elda i öppna spisen i vardagsrummet. Möblering och inredning har fallit på plats och alla de gäster vi haft på sistone säger att vi har lyckats, att vi har det hemtrevligt och mysigt. Vi har inte fått upp alla tavlor ännu, vi har krokar att borra upp och i allmänt småfix kvar men i möbelväg tror jag vi köpte sista kompletterande grejen för någon vecka sen, ett skåp till övervåningen. Skåpet är inte på plats ännu då planen är att måla det, men tid har inte funnits för det ännu så det står i garaget. Eventuellt  så vill jag ha ett nytt tv-bord på sikt då det vi har idag är en liten byrå som inte riktigt passar in, men vi har inte funnit vad vi söker än så den får duga så länge.

Barnen mår bra, Alex har hittat ett stadigt gäng av kompisar i skolan nu, han stannar i Leksand flera dagar i veckan för att hänga med dem, så klassbytet där var till 110% rätt! Mollie har sen Englandsresan i somras accepterat att vi bor här nu och hänger en del med sin bästis Tilda och pratar om att hon vill träffa andra kompisar från klassen. Hon går dessutom på dans nu med några kompisar en gång i veckan vilket hon älskar!
Jamieson verkar också ha hitta sin plats i skolan nu, dock träffar han aldrig vänner på fritiden så jag vet inte hur bra kompisar han har fått ännu. Han har normalt lätt för att få vänner men det kanske är svårt när han är ett år yngre än klasskompisarna. Dock klagar han inte, han säger att han trivs och att allt är bra, så jag hoppas att det bara är tonåren som börjar nu när han stänger in sig i sitt mörka rum...

Pelle har återhämtat sig från sin operation och livet är tillbaka till det vanliga. Han jobbar som vanligt en massa och spenderar en hel del tid i Stockholm. Men eftersom vi båda "jobbar" hemma så är det rätt skönt att han är i väg ett par dagar då och då, så vi hinner sakna varandra och rensa ur irritationslådan som lätt fylls när man trampar på samma yta 24/7.

Så ja, på det stora hela så rullar allt på!
Och ni som undrar, jag väntar på tid till hjärtläkare så det molnet på den blå himlen kan bli löst. Eller så blir himlen mörkare innan den blir blå igen, oavsett så ska det bli skönt att få det kollat. Mina andra hälsoproblem har jag lagt på hyllan till Pelles förtret, han tycker jag ska ringa vårdcentralen och jag vet att han har rätt, men jag vill få vara friska Nathalie en stund till innan cirkusen med doktorstider och sjukgymnaster får fart. Jag lovar att ringa och boka en tid hos vårdcentralen när kallelsen till kardiologen dyker upp, ok?!

Om två veckor är det dags för en ny träff på skolan, det har verkligen gått snabbt sen sist! Och jag kan stolt säga att alla arrangemang för de 2 dagarna är lösta. Jag bokade vandrarhem på sms (haha), tåg är bokat och jag har raggat på två av mina klasskompisar om lift så jag kan ta mig från Karlstad till Forshaga och från vandrarhemmet till skolan. Man får inte vara rädd för att be om hjälp!

Nu var sotaren klar och allt blev godkänts för eldning! Så nu ska jag avsluta min städning av källaren som jag påbörjade förut innan Rebecca hör av sig och vill jobba på skoluppgiften. Vi hörs när vi hörs!

Mina fina

Det här trädet är magiskt, älskar det i alla färger men höstprakten är bara wow!

Höstrusk denna morgon

Dagsfärsk Nlie bild