Imorgon bär det av mot Gibraltar och fina familjen O! Barnen har half term en vecka så vi passar på! Stackars Pelle får stanna hemma och arbeta och passa hunden, så blir det ibland och har ju varit iväg med jobbet flera gånger det sista så han kanske tom tycker det är lite skönt att få vara hemma. Vi är iaf väldigt taggade och denna långa helg innan vi kunde komma iväg har mest känts tråkig... Men sen har vi hållit oss hemma också, fixade i trädgården igår och idag har jag mest städat. Så tja, tiden har ju inte rusat fram precis. Men imorgon efter lunch drar vi till flygplatsen och flyger direkt till Gib där Ulrika hämtar oss. Sen blir det 4 fullspäckade dagar i Gib! Förmiddagarna ska jag försöka roa barnen med stranden, lekplatser och annat trevligt som vi minns från vår tid där då barnen där inte har lov. Sen hänger vi såklart med familjen O på eftermiddagar och kvällar! Ska bli så himla roligt!
Sen vi hördes sist har väl inte så mycket roligt eller spännande egentligen hänt. Pelle har varit i väg i Birmingham på jobb några dagar, jag och barnen besökte biblioteket och fick med oss ca 15 böcker hem... Det blev även nya skor, IGEN! Alltså dessa grabbar äter sig igenom sjukt många par skor per år, hade det inte varit så att Mollies skor håller bra så hade jag börjat undra om kvalitén på skorna bara var sämre här, men nej... Men ja, Jamie fick nya skolskor då hans hade ett stort hål inne i dem som gjorde ont.
Sen har jag varit på sjukhuset och blivit godkänd för operation av narkosläkare och gjorde en rad tester. Detta är alltså inte för hjärtat utan för en fistula i rumpan, oklart vad det heter på svenska, det är ingen hemorrojd, jag vet faktiskt inte exakt vad det är men det är en grej jag har i rumpan som blöder i stort sett dagligen och med jämna mellanrum gör väldigt ont. Den läker inte av sig själv utan måste opereras bort så den operationen väntar jag på nu. Jag var extremt stolt över mig själv som utan att tramsa klarade både stick i fingret och blodprover på rekordtid och utan att någon höll i mig. Jag har alltså nålfobi, den brukade vara extrem men är nu tack vare terapi och tja många övningstillfällen är helt hanterbar! Men detta har tagit mig många år och för några år sen sov jag dåligt veckor innan väntat blodprov och behövde samma tid mentalt för att förbereda mig. I fredags hade jag 45min på mig att mentalt förbereda mig för det och klarade det ändå bättre än tidigare. Det är en enorm lättnad att jag nu kan hantera det, att det inte tar över mitt liv i veckor innan det ska ske. Heja mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar