Ska vädra mina tankar lite, det är rörigt just nu.
Var igår på sjukhuset för rutinkoll av mitt hjärta, är aldrig orolig längre iom att det alltid ser så himla bra ut. Igår hade läkaren inte riktigt lika posetiva nyheter...
Hjärtat hade blivit större under graviditeten, vilket det blir på alla, men mitt har inte gått tillbaka som det ska ännu. Det är främst högra kammaren som redan är överbelastad då jag har problem med klaffen som inte sluter ordentligt, och ett hål mellan förmakarna där det också läcker in blod. Ska in till sjukhuset igen till hösten o göra magnetröntgen, konditionstest o nytt ekg o ultraljud. Efter att det är gjort och om hjärtat fortfarande inte har återhämtat sig så blir det troligen operation. Min läkare skulle fundera lite över det hela, hon visste inte om det skulle bli så att man går in genom ljumsken igen o kolla läget o lagar hålet mellan förmakarna den vägen eller om det blir så att dom måste byta klaff också på mig. Ska dom byta klaffen så blir det öppen operation vilket jag verkligen inte vill! Jag är ju så himla rädd för stickande o skärande, i mig!! HUH!
Trodde inte att jag var så rädd men i natt så vaknade jag med panikångest, så undermedvetet kändes det nog mer än jag trodde...