Nu börjar det närma sig slutet på lovet, två veckor rusar förbi så snabbt, men vet ni, det ska bli skönt att komma tillbaka i rutin. Nå min rutin blir snart ny då jag faktiskt har sagt upp mig på jobbet men för barnen blir det bra att komma tillbaka i samma rutin igen. Dem är trötta på varandra, dem behöver desperat komma ut och umgås med andra än oss i familjen! Mollie och Alex bråkar konstant, det går ganska bra om vi är ute och gör något men i huset eller bilen så är det ett konstant gnat, skrik, gnäll osv... Så ja lite skola blir allt bra nu! Hur som helst så är det ju bara 6 veckor kvar till jullov ändå.
Åter till mig då, jo jag har ju tvekat fram och tillbaka länge nu till hur vida det är värt det att jag jobbar. Rent ekonomiskt har Pelle försäkrat mig så spelar det ingen roll, ja jag kanske bidrar med lite men helt ärligt så tjänar jag lite och vi måste lägga en massa pengar på försäkring till bilen och slitage på bilen så i slut ändan blir det inte mycket vinst. Och nu så blir jag så trött av att jobba, min kropp verkar inte kunna anpassa sig till att gå upp tidigt, men säkerligen är det delvis hjärtats fel. Nå men att jag är trött resulterar i att jag bara orkar med det allra viktigaste efter jobbet, jag blir grinig och har noll tålamod. Och eftersom jag ändå inte vill tillbaka till att pendla så långt som jag gör efter operationen så tog jag beslutet att säga upp mig nu, ta hand om mig själv och familjen i främsta hand och sen efter operationen så kan jag söka nytt jobb närmare hemma. Så ja, jag har 2,5 vecka kvar att jobba innan jag blir arbetslös. Men det verkar hända saker inom sjukvården nu, jag har tid hos doktorn nästa vecka och jag ska även göra en CT-scan (vad det nu kan heta på svenska) nästa vecka. Jag vet inte riktigt vad besöket hos läkaren innebär men det lär jag väl få reda på :) Kanske rör det på sig, fast jag hoppas att operationen inte blir innan jul, jag vill väldigt gärna få må bra då, vi kommer ha gäster i flera veckor. Fast å andra sidan kommer vi ju isf ha mycket hjälp. Nå vi får se vad som händer.
Annars då, jo vi har inventerat vad som försvann i inbrottet och på det stora hela så var det inte så illa, fick betala 30 pund för biblioteksböckerna vilket känns lite orättvist, men vad ska man göra?! Vi blev alla av med våra vattentäta jackor, vi har andra jackor så vi klarar oss nu men till våren kommer vi få köpa ny. Alex blev av med alla sina mjukisbyxor så det kanske vi behöver köpa nya, Jag, Pelle och Mollie förlorade våra badkläder, men det lär vi väl inte få tag i nya nu ändå. och ja det andra vi förlorade ersatte vi ju till viss del redan i Portugal, kanske inte allt men vi har ändå kläder här hemma så vi klarar oss. Har gått igenom garderoberna med barnen, tagit bort urväxta kläder och tagit in nya storlekar och ja, det går ingen nöd på dem ;) Med tanke på att dem till 80% går i skoluniform så har dem oförskämt mycket kläder!
På måndag åker Jamie till ett zoo med skolan, snacka soft skolstart där, Alex ska också på utflykt fast på tisdag så dem ser fram emot skolan. Mollie är orolig då hon blev av med en bok från skolan i inbrottet, men vi får väl betala för den med. Ingen billig semester det blev...
Nu ska jag åka och hämta Pelle som varit i Berlin sen i Onsdags, han fick inte ens ett dygn hemma innan han fick ut och fara igen. Men det var ju självvalt.
|
En strand i Portugal |