Det har gått en hel vecka sedan jag kom hem hem från Belgien, men vad har jag engentligen o berätta?
Tisdagen var jag hos BM i Gustavsberg för sista gången, vi lyssnade på hjärtljud, mätte livmodern, tog blodtryck, blodsocker järnvärde plus att jag fick massor av papper. allting såg bra ut :) Onsdag antar jag att jag jobbade, var lite hängig o så... Torsdagen vart det upp i ottan o bussen till Karolinska sjukhuset och special mödravården. Där gjorde dem ett tillväxtultraljud på lill*n o kom fram till att h*n väger 1082g, lite under snittet men helt okej! Pratade även med en läkare som typ frågaade lite men annars var det inte mer med det. Jag fixade så jag får kallelse från SMVC i gbg också. När jag kom hem hade min kära hund förstört som vanligt, blir galen på den hunden! Fredag o Lördagen flöt förbi utan att det hände mer än att jag lyckades stuka foten. Igår söndag så hann jag inte mer än öppna dörren förrän Gizmo försvann :( I början brydde jag mig inte så mycket eftersom han brukar komma tillbaka efter sina små äventyr. Men efter en halvtimme blev jag rädd o kopplade Nalle. Gick nästan hela vägen till Eknäs men ingen där hade sett honom så jag gick hem igen utom mig av oro. När ca 1 ½ timme hade gått hörde jag en bil på utsidan, jag hade lämnat dörren på glänt för att Gizmo skulle kunna ta sig in om han kom hem. Det var en granne som bor någon km bort på en tvärväg o han hade Gizmo med sig! Tydligen när pelles föräldrar passade hundarna så hade dom gått förbi hans hem med hundarna o eftersom han själv hade hund så hade dom fått leka. Så Gizmo hade troligen sprungit dit i hopp om en lekstund. Nåja han kom tillbaka iaf, nu kan jag lova att jag aldrig tänker öppna dörren så mycket som på glänt utan o ha den odågan i koppel! Min stukade fot och mitt behov av sällskap blev inte bättre av det där äventyret, men slutet gott iaf.
Nu är det bara några dagar kvar tills jag får flytta ner till mamma och ännu bättre, tills Pelle kommer hem! Saknar min Pelle så otroligt mycket, älskar dig Ple!