Det här med att ligga på sjukhus är ändå rätt speciellt, framförallt eftersom man träffar så mycket människor och umgås med dem fast man aldrig annars skulle ha gett dem en blick.
På Lördagen flyttade Britt-Marie tillbaka in i salen, samma dam som jag delat rum med inför operationen och som opererades samma dag som. En egendomlig kvinna, god som guld men har ingen tråd när hon pratar och som gärna delar med sig av sina sjukdomshistorier med långa utlägg om annat så man nästa skämms av att lyssna.
Men det blev bara jag och hon inne på rummet fram till i måndags så jag pratade mkt med henne och vi taggade varandra i återhämtandet. Fastän samtalen med henne alltid spårade ur någonstanns på 1980-talet så ångrar jag nästan att vi inte bytte telefonnummer så jag får veta vad det blir av henne. Dock tror jag hon kommer leva 20 år till för hon återhämtade sig nästan lika snabbt och bra som jag.
Många livsöden har jag fått höra när nya patienter droppat in. Man känner inte personerna men man har något så allvarligt gemensamt att man inte drar sig för att berätta allt. Väldigt skumt är det! Inte alls som att ligga på BB.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar