Plåsterlös och rätt obekväm med det

Sötaste killarna, mer bilder kommer sen.

Lite varning för känsliga!
Igår när jag duschade så åkte sista "plåstret" bort och även endel sårskorpor från såret. Detta resulterade i att jag blev känsligare och inte hade något nytt "plåster" att sätta på såret. Mycket dumt. Det kliar inte lika mycket längre men jag är högst obekväm med situationen som den är. Att det dessutom kommer någon vätska från en del av såret gör mig högst obekväm och lite orolig över vad dem ska behlöva göra för att åtgärda det... Jag mår illa av att handskas med mitt eget sår och vill helst inte att nån annan ska göra det heller. Om det bara magiskt kunde läka fint utan någon som helst tillsyn eller pillning hade det varit bra. Dock har jag itne sån tur. Någon måste kolla på det så vi ska till vårdcentralen här om en timma... Då ska dem troligtvis ta stygnen från dräneringshålen vilket jag bävar mycket inför. Jag mår som sagt illa bara av o dra upp tröjan o kolla på såret... Bläää!

Sen så är Anna-Lena insnöad idag, vi kan inte komma dit och hon kan inte komma där ifrån. Dem kan inte ploga för det är för mycket snö så dem måste få dit en grävskopa som gräver fram dem... Jag är verkligen glad att vi inte köpte ett hus så mycket på landet :D Skönt o bo nära huvudvägen ändå! Men iaf så är barnen hemma, vilket resulterar i att Pelle knappt kan jobba då jag inte kan göra nåt själv. Jga kan ju inte trösta mina barn, inte sätta dem i matstolen, inte lyfta bort dem från saker osv för allt innebär lyft. Känner mig hopplöst värdelös och stackars Pelle får ju springa hela tiden... Well not much I can do about it...

Inget övrigt inplanerat, alla som erbjudit sig att hälsa på, familj som skulle hjälpa till, alla verkar ha lagt det på hyllan då jag kom hem och man kunde sluta oroa sig. Nu har alla slutat o tänka mig och jag är itne så poppis längre, Lysekil verkar ju dessutom ingen vilja besök då det ligger åt fel håll... Man tycker ju att man kunde komma för min skull ist för stadens men... Jag förstår alla också, dem har ju egna liv, jobb och familjer. Men jag ahde ju sett fram emot besök för o slippa klättra på väggarna :) Tur jag har Sandra på msn iaf!