Gnäll o skit

Min blogg har nog inte varit så rolig på sistone. En överdrivet orolig Nathalie som sitter här o gnäller... men jag har inte kunnat låta bli, stackar Pelle hade väl skaffat öronproppar om jag bara öste ur mig skit till honom ;)
Jag hatar känslan av att jag kommer gå från välmående till invalid. Man trodde ju dem opererade för att man skulle må bättre... hehe ne men det känns väldigt konstigt bara. En sak om jag hade varit sängliggandes och inte kunnat göra något förrän operationen var överstökad. Typ som folk som har skadat ett knä o väntar på operation, dem har ju ivf ont innan....

Jag vill tacka min mamma och Sandra för att ni finns där och visar att det som händer faktiskt berör er också. Att det inte bara är en rutin grej som kommer gå bra. Jag är tacksam över alla andra uppmuntrande ord men faktum är att ingen kan säga till 100% att det kommer gå bra och därför så hjälper inte orden "det kommer gå bra" särskilt mkt... Men tack för att ni visar att ni bryr er iaf!

Alla praktiska saker som telefonnr till sjukhuset, avdelningar för besök osv tänker jag inte vara någon informationskälla för, jag behöver fokusera på MIG. Inte för att telefonsamtal eller besök inte är välkomna men jag kan inte styra upp sånt nu...

Jag är ett nervvrak som bröt ihop när jag insåg att vi hade missat Alex läkartid. Känner mig som sämsta mamman någonsin som är så självupptagen att jag glömmer bort min sons läkartid. Tänk om det visar sig var någon allvarligt med Alex och så missade vi chansen att fixa det i tid för att jag bara tänker på mig?!
Jävla operation som tar fram det sämsta ur mig!