Jag vet att bloggen är död, jag har inte orkat, men idag behöver jag häva ur mig lite.
Vi ska flytta hem till Sverige, lång historia, men iaf, jag vill inte flytta! Jag tittar ut genom fönstret och tänker bara att detta vill jag inte lämna. Vi hade kalas för Jamie med hans vänner igår eftersom han fyllde år i fredags, och hur kan jag tvinga honom att lämna all dessa fina vänner? Hur kan jag lämna mina fina vänner? Varför tar livet denna vändning som gör att jag måste lämna ett liv som jag trivs med? Jag packar kartonger, jag rensar, städar, slänger saker men det finns ingen förväntan inför flytten. Det är ca 2 veckor kvar och det känns lite som att mitt liv pausas då, eller som att det på sätt och vis tar slut. Framtiden är oviss, kommer vi trivas dit vi flyttar? Det är inte första gången vi flyttar men det är första gången som jag inte känner någon direkt förväntan och glädje inför det. Det känns inte som något spännande äventyr, det känns som ett misslyckande nästan.
Jag tror att det kommer bli bra, vi kommer få nya vänner, vi kommer kunna träffa vår familj mer och de vänner vi redan har i Sverige. Men det blir ändå så att vi måste börja om och jag vill inte. Jag känner mig som en femåring, jag vill sätta mig ner o skrika "jag vill inte!", men jag vet att det inte kommer hjälpa... Men det är så jag känner... This sucks!