Nere

Jag är verkligen inne i en tung period, känner mig superdeppig. Osäkerhet inför framtiden gissar jag på, men jag vet inte egentligen varför jag är så nere. Jag har ju allt, en fantastisk man, 2 vackra barn, familjer som sluter upp runt omkring mig, dem finaste vännerna men ändå så känner jag mig inte helt lycklig... Och bara den tanken gör mig mer nere. Om jag visste varför skulle jag ju kunna göra något åt det, men nä kan inte riktigt sätta fingret på det. Men tror att det är framtiden som spökar, att stå mellan två hötappar liksom. Det är tungt o lämna detta fina hem, VÅRT hus. Och ajg brinner inte alls för radhuset, det är fint och det kommer bli bra, det känns bra, men jag sitter itne o drömmer om det på samma sätt som man skulle kunna tro. Men kanske är för att vi redan har rätt klart för oss hur det kommer bli :) Jag vet att det komemr bli bra där. Men det känns så vemodigt o lämna detta. Har tänkt hela dagen att jag ska packa lite ur köksskåpen men jag har svårt o packa mig ur detta kök, mitt favoritrum i hela huset! Så jag ahr inte flyttat en pryl därifrån ännu... Är förstås inte så bråttom än så länge, men ändå...
Suck.
Nu vill jag bara klättra upp till ytan och vara lite lycklig!