Har pausat min bok för en stund för lite socialt liv på msn ;) Fast måste erkänna att jag har lättare för o lägga ifrån mig den nu, första boken var den mest spännande så här långt tycker jag, och slutet på den andra efter en utdragen väntan :) Är alltså inne på 3e boken av 4 i Twilight-serien. Rekommenderas varmt till alla som har nån vecka eller två o avvara från verkliga livet ;)
Idag har jag kört Pelle till Landvetter flygplats, eller han körde dit och jag körde sen bilen hem ;) Vi är nog rätt traditionella vad det gäller bilkörande, Pelle kör nästan alltid när vi åker tillsammans. Men handlar mest av gammal vana och det faktum att jag fortfarande trivs allra bäst i passagerarsätet medan Pelle bara blir rastlös av o sitta där :) Så funkar bra för oss!
På vägen hem från Landvetter tittade jag in i sts och underhöll min mamma på hennes lunchrast :) Det var trevlig o träffa henne en stund, men fick snart åka hemåt för o hämta grabbbarna.
Vi handlade o tankade på vägen hem från dagmamman och sedan busade dem en sväng medan jags att vid datorn. Efter middagen som bestod av pannkakor för killarna och en nutrilettshake till mig (fanns inte rester till mig) så såg vi på en film o mös. Sen rakt ner i badet för killarna som roade sig kungligt för en stund :) Dem älskar o bada! Själv kunde jag hänga tvätt o prata med brorsan i telefon samtidigt, smidigt med badkaret i tvättstugan på det sättet :)
Förresten så är alltså Pelle i Gibraltar nu för en anställningsintervju. Känns helt galet mitt i våra drömmar om ett liv i Stenungsund. Men är inte så ofta man får erbjudandet om jobb utomlands och det har alltid varit vår dröm så han måste ju iaf gå på intervjun. Sen får vi se vad för galenskap det hela ställer till...
Ikväll är det 1 år sen jag låg i min sjukhussäng o kollade på stargate på min dvd och funderade på om jag skulle leva vid samma tid imorgon... Bevisligen så tog jag mig igenom det. Men det har kostat smärta och kämpande.
Jag var inte direkt nervös den där kvällen, jag var kall och behärskad, det fanns ingen återvändo så varför ligga och vara nervös? Är fortfarande väldigt förvånad över hur cool jag var med tanke på min skräck för nålar och att någon ska skära i mig... Men jag tog det med fattning. Pratade med C om min pinsamma situation med smyckena den där kvällen, då kunde jag inte låta bli o fundera på om det var tecken men igår skrattade vi gott åt det :) Operationen blev ju lyckad och flera läkare har sagt att dem inte kan höra att jag har en klaff insatt, det är tydligen ovanligt. SÅ jag bockar o bugar ändå för att jag mår så bra och att hjärtat verkar återhämtat sig så fint.
Såhär ett år senare går jag o väntar på besked om nästa operation, men en knäoperation känns som en bagatell i jämförelse. Men är fortfarande mina fobier jag måste möta igen... Men nålarna börjar jag vänja mig vid, det svartnar inte när jag tänker på det längre... läget är under kontroll :) Kanske inte hanterar det på det sättet som normala människor men jag börjar lära mig att faktiskt hantera det ist för o få panik. Det här med skärandet sker ju när man sover så det går ju också o hantera någorlunda, slipper ju se det!
Nä nog babblat för ikväll, Alex gnäller så bör väl gå o skrubba tänderna rena innan jag går upp till min säng o lägger mig med min lilla kille.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar