Okej så jag erkänner, jag är inte nån positiv person just nu. Det är inte det att jag inte gillar mitt liv för det gör jag, och jag tycker att vårt beslut att flytta har varit helt rätt. Men att inte veta äter upp mig inifrån... Jag skulle kunna köpa nån av lägenheterna osedd bara för att veta säkert vart vi ska ta vägen. Men samtidigt vet jag att det är mer än bilderna som måste stämma, så självklart ska vi inte göra så.
Sen är jag lite trött på min kropp, eller nej jag är supertrött på den. I november fick jag en spruta i knät, kortison och den började verka först när jag slutade träna (för att jag inte hann). Nu innan jag blev sjuk så började jag träna igen och nu ömmar mitt knä igen och känns inte alls lika samarbetsvilligt. Så frågan är, kommer det att gå över med fortsatt träning eller kommer det alltid vara så här? Jag vill ju kunna leva ett liv som innefattar träning, men jag vill ju samtidigt inte operera ett knä som kanske kan bli bättre...
Sen har vi det här med vikten som gnager. Dem vänner jag har här i Lysekils trakten är alla väldigt viktmedvetna och kämpar på, vilket bara gör mig mer deppig just nu när jag själv inte orkar ta tag i helvetet. Det är jättebra för dem men att bli påmind om hur misslyckad man själv är är inte skoj. Önskar jag hade motivationen till att gå ner ca 10 kilo, sen skulle jag lätt var nöjd om jag kunde stanna där! Men just nu orkar jag bara inte!
Ja det här med o vara förkyld o däckad har inte gjort mig muntrare, och idag fick dessutom Alex feber så en sjuk har fått ta hand om en sjuk idag... Så ursäkta mitt tråkiga inlägg. Bättre lycka imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar