söndag, september 12, 2010

Spontanbesök!

Javisst, vi har varit på spontanbesök i Stenungsund. Det var verkligen jättetrevligt att komma iväg o träffa familjen, eller iaf pappa och Yvonne som vi hälsade på.
Becka åkte strax före lunch idag så jag fixade pannkakor till oss andra till lunch, sen blev det dusch och lite allt möjligt för vi hade tänkt åka in till Lysekil o promenera lite... Men strax innan vi skulle åka så frågade jag Pelle om vi inte skulle åka till Stenungsund ist och jo det vore ju trevligt tyckte han så vi for dit. Vi ringde ingen utan vi åkte bara hem till pappa o Yvonne och överraskade dem. Det slutade med en riktigt fin söndagsmiddag! Väldigt trevligt var det och jag kände verkligen att Yvonne börjar tina upp. Det var itne alls spänt idag, det kändes bara bra :) Så jag hoppas vi går mot ljusare tider, det känns nästan som det på alla plan. Visst är det konstigt att man kan känna så då kriserna går om varandra här på hemmaplan men så är det.
Att Pelle blev av med jobbet var ekonomiskt väldigt obra, men det känns bra att både Pelle o jag är taggade o hoppa på något nytt tåg. Pelle har massvis med kontakter och har väl nästan redan ett nytt jobb på gång. Själv har jag iaf kommit igång o börjat kolla runt och söka jobb. Det känns befriande, som att vi rör oss framåt ist för att trampa på stället! Mitt liv ändrar fokus från sjukdomar och elände till jobb och framtid :)
Idag har vi också fått bekräftat för oss att den dyra investeringen i form av dränering faktiskt fungerar! Vattnet flödar från dräneringen och in i våran pumpbrunn. Nu är det bara viktigt att få pumpen automatiserad så man slipper gå ut o pumpa varje dag... Men ett steg i taget!
Livet blir verkligen vad man gör det till. Jag känner att jag sakta men säkert håller på o göra mitt liv bättre. Jag försöker återuppta kontakten med vänner och träffa dem lite mer regelbundet. Jag tittar som sagt runt efter ett annat jobb som jag kan trivas bättre med. Jag tränar och gör min kropp mer välmående. Jag lämnar sjukdomar bakom mig ist för att tycka synd om mig. Jag börjar gilla mig själv, vem jag är och hur jag ser ut. Jag älskar min familj och tänker jobba för bra relationer utan att det blir påtvingat. Mest av allt älskar jag mina pojkar här hemma, utan dem skulle inget av detta vara värt något alls!

Inga kommentarer: