bad news all day

Idag hände något tankvärt som skrämde skiten ur mig.
Jag o barnen hade precis kommit hem från dagmamman och det såg ut att blir regn så jag skulle bara ställa in barnvagnen som stod ute. När jag är ute, i tofflor o linne så blåser dörrn igen o jag har förstås glömt att regla upp den. Nyckeln ligger inne i min jacka, mobilen ligger också inne... Barnen är inne själva!?! Jag försöker få Jamie att öppna dörren men han når inte upp till låset. Efter lång stund får jag ner honom till källaren för att se om han kan öppna källardörren. Får honom att hämta en låda o stå på men han förstår inte hur man ska göra... Efter lagom mycket panik bestämmer jag mig för att springa över till grannen o låna telefonen. Så jag ringer Pelle o iom att det inte går nån buss så åker vår jättesnälla granne o hämtar Pelle. Goda grannar är guld värt! Under tiden pratar jag med Alex genom dörren o kikar in på Jamie genom dönstret. Till slut slutar Alex gnälla o går in till Jamie i vardagsrummet o när Pelle o Jan kommer hit så leker Alex med sina bilar o Jamie ser på tv så det var ju ingen fara med dem. Men snacka jag känner mig som sämsta morsan i världen! Fick inte lite panik då jag insåg att jag inte kunde komma in... Men som tur va gick det ju bra.

Gud fick just ett chockande brev på posten. Jag återkommer om det men måste först smälta det.