Hej på er

Livet här hemma fortgår, två av fem har sluppit ur karantän då jag pratade med min läkare när jag var där i förra veckan som ansåg att barnen borde kunna gå i skolan. Då jag redan hade dåligt samvete så fick de två som var friska återgå till skolan. Alex har hostat lite så han fick vara hemma. Jag har lite ångest över att barnen är tillbaka i skolan då jag verkligen inte vill få hem viruset. Men som läkaren påpekade så även om jag är i en riskgrupp så är jag inte en hög riskpatient eftersom jag är ung och frisk i övrigt. Så barnen får gå till skolan, eller vi kör dem då vi vill undvika bussen, sen får de hoppa rakt i duschen när de kommer hem och byta till rena kläder. Onödigt? Jag vet inte men jag vill inte ta några risker och det känns riskabelt bara att skicka iväg dem...

Jag fick även veta att beslutet om en operation är taget, de har bara inte bestämt vilken teknik som de ska använda. Så min dödsångest är numer dubbel. Det låter kanske dramatiskt men det är klart man inte vill dö och både en hjärtoperation och coronaviruset kan ta dö på mig. Jag vet att mycket annat också kan ta dö på mig men detta är de hot som står inför mig just nu. Men beskedet om operationen innebar också en lättnad för mig, äntligen ska det hända, äntligen ska jag få tillbaka min energi! Den biten längtar jag efter. Det är också en lättnad att veta att så länge som allt går bra så får jag ungefär 10 år till efter operationen då jag kan leva normalt igen. Jag som aldrig velat vara normal längtar nu efter allt normalt, jag vill vara frisk, jag vill inte ha en galen pandemi i omlopp, jag vill handla mat och annat när behov finns och jag vill kunna träffa vänner och familjen igen! 

I helgen lämnade vi tillbaka vår leasade bil till bilfirman i Gävle, eller Pelle gjorde, jag körde den andra bilen dit bara så han skulle komma hem igen. När vi ändå var ute och åkte så utforskade vi lite, vi hamnade vid furuviks havshotell och djurpark, det var stängt men vi hade med oss lunch som vi åt vid havet. Vi gick en liten promenad och sen så hittade vi en övergiven uteservering, Pelle gick in och fixade kaffe och så drack vi en kopp i solen vid havet, riktigt nice! Jag hade med mig finkameran och plågade mina barn en kort stund också. Nu när outlandern är ur garaget så tänkte jag bygga upp min lilla fotostudioutrustning och plåga ungarna lite till, eller roa mig själv, beroende på hur man ser det.

Nej nu måste jag sova, men bjuder på 4 oredigerade bilder från i helgen.

Karantän vecka 6

Vi skapar historia, men för oss som sitter hemma så är det typ världens tråkigaste historia... Alltså jag är så trött på att sitta hemma och pilla i naveln, men samtidigt saknar jag kraft till att ta tag i de enklaste sakerna, vi har tex en låda med grejer på golvet i vardagsrummet, den driver mig till vansinne när den står där, men jag orkar inte ta tag i att bära undan den... Kanske beror det främst på att den ska ner i källaren och jag tycker det är läskigt att bära lådor i trappan, men jag orkar inte ens tjata på andra att ta tag i det heller... Men ja, det är småsaker som stör mig, men någon energi till att fixa det finns inte. Jag fattar att overksamhet föder trötthet, men det frustrerar mig.
Idag vaknade jag med lite energi i kroppen så jag har tvättat två maskiner tvätt, bytt lakan i min o Pelles säng, kokat en mango och jordgubbssylt och pysslat lite i allmänhet, men lådan i vardagsrummet stå kvar, likaväl strykbrädan som stått i kontoret nu i typ 6 veckor, med stryktvätt på haha. Sen känner jag mig uttråkad, fastän det tydligt finns saker att ta tag i, det är bara inte rätt saker tydligen. Men jaja...
Skolarbete finns det också o ta tag i, men där saknar jag böckerna för o ta tag i det så då händer inget alls, jag hoppas biblioteket får in dem snart! Men jag har fortfarande en dryg vecka på mig så det ska nog lösa sig, och redovisningen är muntlig, så saknar jag en bok så ber jag bara gruppkompisarna att ta den biten... Skoltrött är jag nu, men snart sommarlov!

Annars här hemma så pysslas det i trädgården såklart, de rabatter vi grävt i är färdiga och fina, den ena väntar bara på varmare väder så vi kan planera fina saker där i. Sen har vi utökat vårt potatisland och där är vi typ nästan helt klara också :) Baksidan är avröjd och vi har, eller Pelle har, köpt pallkragar så nu har vi snart vår örtagård! Den behöver snyggas till och vi behöver mer jord, men allt är färdigbyggt och det känns som en härlig framgång! Nu ska bara den fula solvärmegrejen ner och rabatten längs med huset utredas... Sen är det djungeln runt gammelhuset, men det har vi bestämt oss för att låta växa i år då det döljer skräpet som omger huset... Huset ska bort, men innan vi är redo att ersätta det med plank eller annat hus så får de stå, annars får vi en jäkla insyn plus antagligen ännu mer brus från vägen. Så ja planen just nu är väl att ta av presenningen av husbilen, städa ur den och se om vi kan köra ut den från där den står utan att köra fast... Sen kan den delen av trädgåden få lite kärlek också, tex så kan vi så gräs där de gamla pallkragarna stått och min älskade torkvinda kan få komma ut igen! Intresseklubben antecknar? Nå här händer inte så mycket mer spännande än så här, vi är alla fortfarande hemma...

Jag vet att många av barnens kompisar som varit hemma har fått gå tillbaka till skolan nu, och jag fattar, man känner att man hållit dem hemma länge nog osv. Men alltså smittoläget är ju egentligen värre nu än det var när vi började ha dem hemma. Fler människor är smittade och dödsfallen sker i alla åldrar, så även om jag har dåligt samvete för att barnen är hemma och hämmas socialt pga mig så är läget inte bättre nu. Det är bara några veckor kvar till sommarlovet och jag fattar att det säkert påverkar deras betyg att vara hemma, eftersom de trots allt markeras som frånvarande, men förutom det sociala och de saker som inte lärs ut via böckerna så hänger de med, de pluggar varje dag och ska vi se det rent krasst så ligger Mollie redan före sina jämnåriga i det mesta pga tidigare skolgång i England. Alex gick i femman vid denna tid även förra året då vi provade att ha honom en klass uppflyttad (och då var det inte kunskapen som inte funkade) så han har redan gjort det mesta de gör ändå så det är väl typ främst för Jamie det spelar någon roll, men han är smart och har disciplin, så jag är övertygad om att det han eventuellt missar nu kan han ta igen när läget lugnat ner sig. Det är en sån konstig situation, en konstig tid att leva i. Vi tar en dag i taget och hoppas på det bästa!

Stay safe!

fjärde veckan i karantän

Hej på er, här sitter en tjej som totalt vänt på sitt dygn. Jag har förvisso vänt på mitt dygn på ett sådant sätt att min kropp mår bättre, jag har faktiskt inte sovit middag sen jag vände på det. Väldigt synd att man i en normal vardag inte kan ha den dygnsrytmen, med läggdags vid 1-2 och uppgång vid 9-10. Jag sover samma antal timmar så det är inte där skillnaden utgörs, väldigt underligt det där, men så är det och min kropp verkar iaf trivas med den här coronakarantänen. Mitt huvud trivs inte lika bra med detta, även fast denna typen av vardag antagligen är lättare för mig och Pelle än för många andra, då vi båda är vana vid att vara hemma mycket och därmed vana vid att ge varandra den egentid som behövs. Även våra barn verkar hantera det bra, de har kontakt med sina vänner online, tom Mollie har fått kontakt med sina brittiska vänner via skype nu så hon är mycket gladare.

Häromdagen tog jag, Pelle och Mollie en vända runt Siljan med bilen, att få komma ut en sväng betyder så himla mycket! Men annars har vi mest hållit oss på hemmaplan, promenerat lite men mest grejat i trädgården. Nej det här är ingen trädgårdsblogg men efter 4 veckor på hemmaplan så får man göra det som finns till hands. Vi har eldat en massa pinnar men tyvärr återstår en dags eldning, det är från att vi beskar alla buskar och träd i höstas, det blev mycket eftersom ingen gjort det på år och dar... Vi hade lagt allt huller om buller i högen så det tog mig två dagar att få fram alla pinnar medan Pelle eldade... i år får det bli en dedikerad pinnhög så det blir lite lättare :) Annars har en till rabatt blivit uppsnyggad och potatislandet fått sig en omgång. Gräsmattan är krattad, iaf tills nästa gång det börjar blåsa...  Trodde aldrig att jag skulle tycka så mycket om att greja i trädgården!

Jag tror att den här coronatiden kommer locka fram nya sidor hos oss alla. Alla sidor kommer kanske inte vara bra men många kommer nog inse att simplare nöjen duger fint, om inte annat så kommer världsekonomin tvinga många till enklare nöjen. Många kommer nog få återgå till att semestra i sin egen trädgård och därmed lägga mer tid på den, glöm utlandsresor i sommar... Vår härliga tjejresa till Prag i början på Juni har vi fått ställa in tyvärr och även Pelles grabbresa till Las vegas. Men sånt är livet nu, många har fått ställa in sina påskplaner, speciellt sen skidanläggningarna tog sitt ansvar och stängde ner! Det är en sorg nu, men jag tror det kommer komma något gott ur denna kris! Man måste blicka framåt för att orka med nuet, och just nu längtar jag mest efter varmare väder så vi kan vara ute mer! Igår hade vi 15 grader i skuggan, vindarna var ljuva och jag arbetade i trädgården i bara t-shirten, underbart! Tänk att jag hade mössa och tjock jacka när vi promenerade på stranden häromdan, typiskt april, kallt ena dagen o skönt nästa...

Min nya skolkurs har kommit igång nu, det är lite spännande med ny grupp och ny lärare. Vi är 9 stycken från två klasser som av olika anledningar inte kommit ut på praktik och det är ingen jag direkt känner sen innan. Kursen är som alltid luddig, man spenderar massa tid på att fundera på vad de egentligen menar, emn så har det varit hela utbildningen... Men hey, bara några veckor kvar till sommarlov! Jo för så är det faktisk, vi arbetar fram till v22, vilket är fem uppgifter sammanlagt bara och sen är det sommarlov! Det är så jag måste tänka för att orka, för oj så skoltrött jag är...

On another note, har fått tid för arbetsekg på falu lasarett, vet egentligen inte vad det betyder, antagligen att de behöver mer info om hur mitt hjärta jobbar under ansträngning. Men Pelle har läst att de bara gör akutåtgärder på lasarettet nu iom covid 19 så jag vet inte vad jag ska tro. Kanske är hjärtavdelningen igång som vanligt eller så vill de avgöra om mitt hjärtproblem är akut nog att behöva fixas trots krisen. Det spelar väl egentligen ingen roll, men det skrämmer mig att åka till lasarettet nu när det liksom är epicentrum för Dalarnas allvarligast sjuka i covid 19... Självklart skrämmer det mig om det nu är så att de vill kolla hur akut läget är också, men det är inte som att jag överanstränger hjärtat här hemma just nu iaf... Men man blir ju mer motiverad att hålla sig undan från det jäkla viruset!

Nej nu är det nog dags att krypa i säng, jag bjuder på några bilder från vår promenad häromdan.