karantän och trädgård - vi skapar historia

Hej på er typ tre pers som läser här inne :) Jag skriver ändå, för att dokumentera, livet som händer nu skapar ju historia. Har ni tänkt på det, detta virus och det som händer i världen nu kommer man läsa om i historieböckerna i framtiden. Man kommer läsa om dem dumma svenskarna som åkte till fjällen när viruset kom till Sverige, man kommer läsa om Amerikanerna som inte förstod bättre och som hellre försökte rädda ekonomin istället för liv. Man kommer läsa om Italien och Spanien som helt tappade kontrollen fastän man försökte med karantän för folket... vad mer som kommer att läsas kan bara vår framtid utvisa, men för i helvete, håll er hemma och minska spridningen! Jag har varit hemma nu i två veckor, ja förutom ett par bilturer då vi hållit oss i bilen och några promenader i vår närhet, och jag gissar på att det kommer bli betydligt fler veckor med tanke på hur svenskarna beter sig.

 Fördelen med detta är ju dock att jag får mer tid med barnen och att vi hinner med att verkligen få ordning på vår trädgård. Varje dag då temperaturen tillåtit det så har vi varit ute och grävt, krattat och röjt i vår trädgård. Jag har nog sagt det tidigare, men dem som hyrde huset innan oss misshandlade trädgården rejält och den har växt vilt under många år... Nu har vi ju tid med trädgården och har vi alla möjligheter att får ordning på den. Men ibland önskar jag att vi hade en grävmaskin och bara kunde börja om på vissa bitar... Men halva blivande "örtagården" är uppröjd och sen tröttnade vi och började röja i andra änden. I den änden har vi rensat bort en jäkla massa skit, hittat skor och verktyg och dessutom en gammal anlagd rabatt som nu är återställd, vi behöver bara köpa växter dit... idag röjde jag i ett buskområde och det blev riktigt fint, nu ska vi bara gräva bort gräs där och stoppa ner kantsten så det kan förbli fint... Sen behöver ju potatislandet vändas och utökas, hallonbuskarna vårdas och... the list goes on and on...

Största problemet just nu är att jag inte vågar gå till affärer för o köpa det som behövs för att slutställa våra projekt i trädgården såsmåningom och Pelle är förkyld och kan därför inte heller gå, förresten är jag också förkyld och känner av pollen så snörvlar för det... Mataffären skickar vi Jamie till men jag kan inte skicka in honom för o köpa jord, pallkragar osv... Men Pelle blir väl frisk snart och kan fixa hoppas jag! I helgen ska vi försöka elda pinnar i vår lilla eldbalja, eh eller vad det heter och fortsätta rensa. Vi ska också fira det faktum att vi på lördag varit ihop i 16 år! Sen blir det förvisso dubbla känslor på lördag då vi blev ihop på mormors födelsedag, fina mormor skulle ha fyllt 101år då. Men i corona tider hade ingen kunnat fira henne ändå... Men vi ska tänka på henne på lördag, precis som jag förvisso gör de flesta dagar när jag går förbi bilderna på henne som vi har här hemma. Vi hade alltid en sån fin relation, min fina älskade lilla mormor! Det har varit så många förluster det sista, faktiskt helt orimligt, jag saknar alla tre damerna som vi förlorat väldigt mycket!

Nej men till något roligare, jag har övertalat min man om att en kattunge är en bra idé, så känner ni någon med kattungar så vill vi ha! Jag mailade på en annons på blocket men fick inget svar, det verkar mest vara raskatter på blocket...

från en av våra promenader vid österdalälven

arbete med igenvuxen trädgård

men titta vad vi hittade under allt

nökd trädgårdsmästare

Min hjälpreda idag och kaoset i rabatten

rensad "rabatt"

Corona och vad det ställer till med

Jösses, världen är upp och ner just nu, stor panik härjar i alla länder, hos alla folkslag, samma fara hotar oss alla och man önskar att vi kunde sluta upp och hjälpa varandra. Men tramsiga politiska fejder sen evigheter sen sätter käppar i hjulen i vissa lägen, men de flesta av oss gör vad vi kan, vi hjälper varandra och det är så fint att se folket sluta upp ändå. Det är inte bara myndigheter och politiker som sluter upp och hjälper de människor som är utsatta utan det gör även medmänniskor. På facebook har jag sett flera grupper där man erbjuder sjuka eller folk i riskgrupper hjälp med handling eller liknande, affärer öppnar tidigare för att riskgrupperna ska kunna handla utan risk osv. Kriser kan verkligen ta fram antingen det finaste eller det fulaste i folk!

Just nu får folk som bunkrar mat och preppers en massa skit, och ja till viss del håller jag med, man kan inte köpa på sig allt i affärerna, det är fler som behöver det. Men vi som har preppat under flera år förtjänar inte skit, vi hade redan ett lager med mat och nödvändigheter hemma. Jag ska erkänna, lite larvigt har det känts i perioder när vi bunkrat mat och vatten i källaren. Men nu förstår jag, vi borde alla ha ett extra lager torrvaror och konserver hemma för nödsituationer, och jag måste säga att det känns bra att veta att vi har mat för en månad framåt eller kanske längre om vi sparar. Vi har bara fyllt på våra lager nu, men främst har vi köpt på oss färskvaror som mjölk, fil, frukt och grönt. Men snart får väl affärerna slut på frukt och grönt iaf med tanke på alla stängda gränser och arbetare som inte får lämna sina hem i den del av världen där dessa odlas för tillfället... Det är himla läskigt allt det här, inte bara vad viruset kan göra utan vilka effekter all isolering kommer få på företag, ekonomin osv...

Vi har isolerat oss här hemma nu, på 6 dagar så är det bara en vända till affären och till barnens skola för att hämta material som har gjorts förutom promenader utomhus. Eftersom jag är i riskgruppen så håller vi barnen hemma och kör skolundervisning hemifrån, skolan är som tur va med på noterna och killarna har tom lektioner online! Mollies fröken har gjort ett två veckors schema med uppgifter åt henne i svenska, matte och engelska. Men sen kör vi lite annat också då barnen plöjer sina uppgifter så snabbt, så vi har bakat och lekt ute för att hålla alla sysselsatta och borta från skärmarna lite iaf. Men ja nu börjar jag bli lagom rastlös... just denna veckan har jag lite i skolan också typiskt nog när jag hade behövt något som sysselsatte mig.
Och apropå skolan så har dem nu gått ut med att praktiken ska fortgå som planerat om inte arbetsplatserna har något att invända. Men om arbetsplatserna invänder eller om man är i riskgrupp (och kan bevisa det) och pga det inte kan gå ut på praktik så startar skolan en kurs till, det är den kursen som vi ska starta med i höst. Så imorgon ska jag ha möte med en på skolan online för att bevisa att jag är i en riskgrupp, jag vet inte om jag ska visa upp mitt ärr eller skicka bilder från min journal på 1177 för att bevisa det, men jag får prata med henne och se... Jag har iaf ingen avsikt att gå ut i arbetslivet för tillfället, alla gånger att jag tar det säkra före det osäkra!

Nej nu ska jag krypa i säng, vi hörs!

hundsnack

Hej på er,
Jag kan inte ha blogginlägget om Lucy som mitt sista längre, jag blir ledsen varje gång jag kikar in på bloggen. Så nu sitter jag här. Egentligen borde jag skriva de sista på veckans skoluppgift men inspirationen har inte slagit till än så jag ägnar mig åt bloggen en stund.
Sedan den värsta sorgen över Lucy lagt sig så har jag ägnat mig åt efterforskningar på hundraser som skulle passa de vi är ute efter just nu. För de första så är vi inne på att skaffa en lite mindre hund denna gång, främst för att alla barnen ska kunna vara delaktiga men även för att underlätta våra somrar i husbilen, det har varit ganska trångt med en stor hund och fem personer i husbilen. Nu blir barnen större och vi kommer behöva bädda ut vår tredje säng i husbilen i sommar och då försvinner den plats där Lucy brukade sova om nätterna. Så nu tänkte vi alltså gå ner i storlek, ja för att vara utan hund någon längre period igen som mellan Nalle och Lucy är inte aktuellt. Dock ska vi avvakta och se vad som händer med min eventuella operation, blir det öppen operation så är återhämtningen lång och tung och då är det bättre att vi väntar tills efteråt då jag är den som kommer va ansvarig för valpens uppfostran.
Just nu står vi och väger mellan tre raser, Tollare, Finsk lapphund och shetland sheepdog. Egentligen har vi alltid drömt om en tollare men dem kräver en massa aktivitet, både fysiskt och psykisk och jag har en liten föraning om att vi i längden inte kommer orka att tillfredsställa en tollares behov, men i övrigt tror jag det är en perfekt hund för vår familj. Så därför är den inte det självklara valet, barnen lovar nu att dem ska hjälpa till men kommer det intresset sitta i om ett par år? Ja det är den stora frågan... och jag kan inte ta på mig hela ansvaret nu för jag vet inte hur framtiden kommer se ut efter min utbildning osv. Finska lapphund vurmar Alex för, det är hans drömhund och i mångt och mycket så tror jag att det skulle passa fint hemma hos oss och hade du frågat mig förra veckan så hade jag nog varit bestämd i frågan att vi skulle ha en sådan. Men efter mycket efterforskningar så har jag kommit fram till att en sheltie nästan skulle passa oss ännu bättre, den är liten, aktiv, lättlärd men kräver inte aktivetet varje dag (utan de självklara promenaderna då). Lapphunden behöver lite mer om jag har förstått det hela rätt, men inte lika mycket som en tollare, jag tror vi skulle hinna med det. Men sen beror det såklart mycket på vilken individ vi får hem, alla är ju inte skapta i samma form. Schäfrar kräver mycket och vi lyckades hålla Lucy lagom aktiverad större delen av tiden... Ja så det är ett svårt val, men vi har ju tid på oss att fundera. Till hösten tänkte vi att vi skulle ha en valp här hemma, men det är ju en stund kvar. Någon som har en åsikt? kanske förslag på annan ras? Jag har plöjt rasböcker här hemma och gjort listor, det finns fler på den listan än dessa tre men detta är mina tre favoriter... Nästa vecka kanske jag har ändrat mig. fortfarande är det så att jag helst skulle vilja ha tillbaka Lucy, och det är också en av anledningarna till att vänta till hösten.

 

 

 

Tollare (Nova scotia duck tolling retriver) bild från skk

Finsk lapphund bild från skk

Shetland sheepdog, bild från skk