Jag har smält det nu. Det känns bättre än förväntat faktiskt. Första infallet var att springa o gömma sig o låtsas att det inte var sant. men nu känner jag lättnad. Det var nog bra att jag tog tag i det trots allt. Fast kallelsen skulle komma här i dagarna så hade fått reda på det snart iaf. Men men, nu vet alla, dagmamman och jobb o alla kan få reda på tiden.
Det går fort med 2 veckor. Det känns skumt att om 2 veckor så kommer jag väl troligen redan vara opererad och ligga på ett uppvak. Idag har jag gått upp med mina barn, jobbat lite, varit hos frisören och gjort vanliga saker. Det är en sån kontrast!

Ne nu ska min kära man dra med mig på restaurang för att jag ska få annat o tänka på. Blommor har jag redan fått, underbara!