Nlie i Dalarna: Varning! Stressad tjej skriver av sig

Hej på er, hej februari.
Jag svämmar över lite just nu av känslor och behöver nog skriva av mig lite. Jag tycker att livet är tufft, som ett resultat av mitt hjärtfel (tror jag iaf) så är jag extremt trött hela tiden. Går jag upp med barnen vid 6 på morgonen så kräver kroppen oftast en timmes vila under dagen, ibland går jag och lägger mig när jag fått iväg dem till bussen och promenerat med hunden och sover två timmar till. Jag har tidigare inte upplevt den här typen av symptom pga hjärtat, hjärtat och hjärtfelet har aldrig känts så närvarande förut, inte ens innan den förra operationen för tio år sen eftersom vi då hade en liten bebis och man förväntades vara trött ändå, och trött var jag ju, men jag kopplade aldrig det med hjärtat. Idag finns inga andra förklaringar och jag är trött! Det är läskigt, just nu så fungerar det ändå ok iom att jag pluggar och kan bestämma själv över tiden, men snart ska vi ut på praktik och den praktikplats som skolan erbjudit mig vill att jag arbetar 8-21 tre dagar i veckan, hur i helvetet ska jag klara det?! Jag håller på o förhandlar själv med öppenvården i Leksand om praktikplats dock, så förhoppningsvis så går det bra och jag kan vara där, då lär jag jobba 8.30-16 eller nåt, dessutom lokalt, det vore bättre. Den andra praktikplatsen är dessutom bortom Falun så 6 mil enkel väg, hur ska jag kunna jobba 12h och sen köra hem utan att köra ihjäl mig!? Ja det stressar mig enormt! Och förutom stressen med praktiken så stressar ständiga deadlines i skolan mig och faktumet att vi nu kört slut på de mil vi hade på vår leasingbil och inte har en ny bil som tar vid. Vi får fortsätta köra men betala dyrt för de mil vi kör, detta gör att man knappt vågar köra bil, även fast vardagen kräver det då barnen går i skolan 1 mil hemifrån och behöver hämtas... Jag pushar för o leta lite mer aktivt efter bil men herrn i huset tycker att vi har ju kollat lokalt och dessutom bett killen som vi leasar via hålla utkik så vi får ha is i magen, men min is håller på o smälta...
All denna stressen plus vardagen med plugg, hushållsarbete, aktiviteter osv resulterar i att jag inte kan somna när jag väl lägger mig för kvällen, allt och inget snurrar i huvudet och jag stressar upp mig och kan inte sova. Att ligga sömnlös när man vet att kroppen behöver all sömn den kan få är frustrerande.

*två timmar senare*
Jag blev avbruten i mitt gnäll och har sen dess hunnit med att prata med min lärare, hon föreslog att jag skulle ta ett studieuppehåll pga hälsan om jag inte kan göra långa skift och inte hittar någon annan praktikplats, så nu håller jag tummarna för att öppenvården kan erbjuda mig en praktikplats, för jag vill verkligen inte behöva ta studieuppehåll.

Jag har även hunnit med att träna i vårt lilla gym här nere, har sedan nyår fått igång en rutin att träna där varannan dag för att stärka kroppen lite.

Förra veckan var jag på magnetröngen, jag har så mycket hjärnspöken nu att jag hade shasat upp mig så att jag fick be om lugnande och det gav de mig. Helt cool satt jag medan de satte en infart i armvecket för att kunna ge lugnande, ahde ju nästan kunnat tro att jag redan var drogad som satt helt still o bara gjorde det, eller så har jag kommit över min fobi. Vår veterinär har börjat träna mig i att ge injektioner så jag ska kunna ge Lucy själv istället för att åka till veterinären varje månad och jag tror att det har hjälpt mig! Och ja magnetröntgen gick fint med lugnande i kroppen! Så nu väntar vi bara på att läkarna i gbg ska analysera det och ge sin dom. Just nu hoppas jag på att hjärtoperationen blir av, jag är trött på att stressa upp mig över det för att sedan bli besviken. I sommar trodde läkaren i Falun att operationen kunde bli så vi har svårt att boka semester pga det, andra sommaren som är oplanerbar pga mitt hjärta, förra sommaren var svårplanerad pg Pelles njurdonation... Tycker att operationer har stört vårt liv nog för ett tag nu.

Eftersom jag ändå skriver så kan jag nämna att Alex ögon är ett fortsatt mysterium... Men i övrigt så mår barnen bra. Både Mollie och Jamie har hunnit fylla år sen sist jag skrev, vi har numer en 8åring och en 13åring i huset! Jamie fick en cykel i present och Mollie fick bla biljetter till melodifestivalens final, tror båda vart nöjda men plånboken är desto mindre nöjd. Men nu är alla födelsedagar och jul överstökade på ett tag!