Man ser saker på olika sätt. Pelle opererade ju blindtarmen här för ett par veckor sen och nu börjar han fundera över sitt ärr. Ett pytteärr från dränaget som kommer försvinna inom en månad och sen det lilla titthål som dem faktiskt placerade i naveln som knappt kommer märkas. Alla har vi vår egen kropp närmst och jag förstår att ärren bekymrar honom lite, men jag tittar på hans småärr som ingen kommer fundera över och sedan tittar på jag mig själv i spegeln... Det är inte så att Pelle klagar o gnäller, nejdå, han vet att hans ärr inte är nåt mot mitt men när han beundrar sitt ärr så blir jag bara så jäkla bitter! Det känns så orättvist att hans veckogamla ärr redan ser finare ut än mitt som är över året gammalt! Jag blir irriterad varje gång jag ser mig i spegln och ärret lyser rött och förstör hela mitt utseende. Det drar till sig blicken, även min egen blick så jag förstår att andra tittar. Men suck vad jag hatar det. Jag saknar mitt gamla ärr som var så blekt, smalt o fint! Det sjuka i det hela är att ärret som går från strax under halsen och ner till en bit under brösten, mittemellan brösten o naveln kan man säga, är illrött uppe men nedre delen är redan blekt o "fint". Ärret som vid sista operation slutar högre upp än det förra men också startar högre upp än det förra gjorde tar liksom vid i det gamla ärret och där nere syns det knappt nån skillnad. Om man inte var insatt o såg ärret så skulle man nog tro att halva nya ärret o den delen av det gamla hörde ihop. Den översta biten är fortfarande bred, röd och bullig. BLÄ!
Intresseklubben antecknar, eller vad ;)
Ah men gott o få det ur sig.
JAG HATAR MITT ÄRR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar