Motgångar i reflektion

Kände mig inte färdigbloggad, o jag som hade tänk gå upp o lägga mig. Men känner att tankarna irrar så här på kvällen...
Tankarna rör mina motgångar detta år:
Vänner som förlorats.
Operationen som krävdes och som delvis besvärar mig fortfarande även fast hjärtat är bra.
Mitt knä som åter igen pajade i somras och som bara fortsätter besvära.
Min senaste kroppsliga katastrof som jag inte satt ord på i denna blogg då jag finner detaljerna för personliga.
Våran ekonomi som rasade vilket går hand i hand med att företaget tappade halva sin omsättning och gjorde mig arbetslös.
Också hand i hand med ekonomin går allt som behövt göras med huset som sänkt oss ytterligare.

Trots allt detta så är jag lycklig på det plan som verkligen räknas. Jag har min man som gör allt för o få oss på fötter och som stöttat mig i alla kroppsliga motgångar! Och jag har mina fantastiska söner som kan muntra upp mig hundra gånger om med sina finurliga lösningar på allt :) Jag har min familj som sluter upp och ställer upp för oss. Min svärfamilj som ställer upp minst lika mycket! Jag har några få vänner som verkligen finns där och många andra som är trevliga att träffa då och då men som verkligen inte har funnit här när det behövts. Oavsett så är dem mina vänner!
Jag är rik på kärlek, jag älskar er alla som finns här för mig!

Nu hoppas jag bara att allt det andra ska kunna vända, babysteps. Jag tränar upp bröstkorg och knä. Jag jobbar för ekonomin o det gör även Pelle. Huset är äntligen vad jag hoppades på när vi köpte det även fast det finns många saker jag skulle vilja putsa upp och så men på det stora hela är det bra.
Vänner man förlorat vet jag inte om man kan göra något åt, jag vet inte om det är bäst det som hänt eller om man ska försöka reparera situationen. Jag känner mig inte längre bitter eller arg på någon av vännerna jag valt o gå skilda vägar ifrån iaf och det är ju ett steg åt rätt håll.
NI får hålla era tummar för att det kanske vänder, men tills vidare försöker jag njuta av det jag har här i livet!