Jag har insett en sak. Nästan ingen är på allvar intresserad av vad någon annan säger om man själv inte har något intresse i det personen pratar om. Jag märker det på Pelle när jag pratar om viktnedgång, namn eller något annat som intresserar mig, han lyssnar bara halvt och avslutar samtalet snabbast möjligt. Jag är inte mycket bättre jag, oftast när poker kommer på tal så är jag rätt snabb med o tänka på annat. Dock försöker jag verkligen lyssna intresserat när han pratar om sitt jobb, vilket jag egentligen inte bryr mig så mycket om förutom att jag gillar när lönen kommer... I vilket fall så är nog alla så här. För mig har Sandra blivit min fristad, vet inte om det är att vi tycker om lika saker eller om det bara är så att vi är bra på o låtsas inför varandra :P I vilket fall så har jag ju varit deppig och massa känslor har vällt över mig. Igår pratade jag med Sandra ett tag, vi pratade om allt precis som vi alltid gör och vips så kände jag mig bättre igen. Magiskt! Vi har inte hunnit prata så mkt sen vi sågs för några veckor sen coh jag antar att det har påverkat mig.
Livet går vidare, man håller sig i sin lilla bubbla och det är inte så ofta man sträcker ut näsan för att kika över kanten och in i andras bubblor. Men ibland behöver man spräcka sin bubbla och ge andra något, tänk på det!
1 kommentar:
Kanske har fel nu ,men jag är inte ett dugg intresserad utav din viktnedgång heller men jag läser ändå din blogg för att se hur du kämpar och hur det går för dig, så är man inte utanför sin bubbla när man varje dag läser andras bloggar eller är an bara nyfiken då?
Skicka en kommentar