Söndag igen?

Det är helt fantastiskt hur långt Alex har utvecklats. Man kan prata med honom och han förstår och han svarar! SOm nu tex så ville han leka med tv-kontrollen och jag sa "nej Alex, kan du inte gå och leka med leksakerna som jag ställde där borta" och han svarar "mm" och går iväg till leksakerna :D Sen förstår han ju inte allt men det är mycket och det mest fantastiska är att han svarar om han kan. Upplevde det aldrig så med Jamie, har alltid varit svårare o kommunicera med honom. Men kan väl mer tecken nu när det är mitt andra barn, vet hur jag ska göra osv. Jag vet inte... Kanske behandlar Alex som ett större barn eftersom jag även har Jamie som kan prata och därför utvecklas Alex snabbare?! Iaf är det himla roligt!
Jamie är jag såklart också stolt över, han har gått o blivit en så stor kille. Man kan prata med honom om saker, han berättar vad han vill och han är blöjfri! Alltså det finns så mhycket fantastiskt runt omkring mina pojkar som jag är stolt över att ja inte kan beskriva ens en bråkdel. Man måste nog vara förälder själv för att förstå!

Dagen idag började kl 6, för tidigt i min mening då jag kom i säng för sent efter filmen och Alex som också var supertrött vägrade somna om så vi gick upp. Tio minuter efter att vi satt oss i soffan snarkade han i mina armar... när jag försökte lägga honom i hans säng så vaknade han o började skrika... sen dess har han varit vaken... Så vi har sett all möjlig skit på tv. Det är först nu som han har börjat leka. Jag är såklart trött men jag känner mig ändå rätt så frisk. Dem timmarna jag fick sov jag gott! Jag är snorig, hostig och har ont i hals o öron när jag sväljer men jämfört med den 22-24 dec så är det inget alls! Håller tummarna för att även Pelle mår bättre idag för vi behöver städa bilen innan Pelles föräldrar kör den upp till Huså imorn. Vi ska åka tåg vilket blir superskönt med ungarna. DÅ kan dem gå runt o leka, vi kan måla med dem, läsa böcker osv. Att vår packning dessutom kommer åka bilen är ju inte direkt någon nackdel :)
Åh, imorn får jag träffa min Nalle! Gud vad jag har saknat honom!! Trodde inte det skulle vara en sån extrem saknad efter honom då han inte gör så mycket väsen av sig där hemma. Men man saknar dem små sakerna som hans tassande, hans tiggande vid bordet, att ha nån o klia bakom örat, att kunna småprata med honom, någon o krama på då allt känns skit. Ja jag saknar promenaderna också, men mest saknar jag honom, för han är så fantastiskt snäll o tillgiven!

Vackra Nalle!