(kopierat denna text rakt av o orkar inte gör radbrytningar så håll till godo)
Det var...
-Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem. -Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin-Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt. -Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare.-Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade.-Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren.-Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen.-Vi som samlade på allt - främst kapsyler.-Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin. -Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok".-Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV. -Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar. -Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail. -Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal.-Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian.-Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan.-Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen). -Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen. -Vi som använde gnuggisar dagligen. -Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks. -Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar". -Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan.-Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten -Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram. -Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs. -Vi som spelade in musik på kasettband genom radion. -Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google. -Vi som frågade chans på någon ny varje vecka. -Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter. -Vi som drack Cuba Cola och Jaffa. -Vi som läste OÄ i skolan.-Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.-Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande.-Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp. -Vi som lekte med Manicklar. -Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen. -Vi som fick fler finnar av Clearasil. -Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten. -Vi som läste Lyckoslanten. -Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga. -Vi som var med på rökrutornas tid. -Vi som drack Sunkist ur pyramidformade förpackningar. -Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt. -Vi som kallade 1: orna för ettakladdare och 2: ornna för toalettdykare. -Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma.-Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem. -Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade.-Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson.-Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag. -Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme. -Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke. -Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost. -Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra.-Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka.-Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen. -Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på Dojan.-Vi som var de första i backen med snowboard.-Vi som använde telefonkort och personsökare innan mobilernas tid. -Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna.-Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet. -Vi som använde cykelbyxor i olika färger.-Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren. -Vi som fortfarande säger Domus eller Servus i stället för Coop. -Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det. -Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt. -Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt. -Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel. -Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet. -Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi...". -Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk. -Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen.-Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio. -Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm. -Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor. -Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal.-Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor. -Vi som käkade Raider och inte Twix. -Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband.-Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2). -Vi som hade bänkar med lock på. -Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira. -Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar